Aftonbladet – 2 augusti 1843, sida 2

en; hvilken dårskap! men hur skall man väl cunna hindra den? Af den omsorg han har att ugna mig, ser jag att hans projekt ej innebär något sorgligt: det är således utan nytta att löpa fter honom; i morgon är han kanhända tillbaka; utt säga sanningen, skulle jag häldst se, att han uldeles icke kom tilibaka. I det ögonblick då nan skall gå in ir Saint Cyr, gifver sällskapet af en qvinna, så förledande som Estelle, honom romaneska ider, helt och hållet oförenliga med allvarsamma studier. , : Uti den tillfredsställelse, som Felixs afresa förorsakade Servian, hade älskarens svartsjuka kanhända lika mycken del, som onkelns omsorg, men han vägrade att erkänna en svaghet, som han ansåg sig ovärdig. Anda dittills, ehuru han hade lidit mer än en gång af fru Caussades uppförande, hade han alltid i djupet af sitt hjerta känt för henne denna melankoliska och ömma benägenhet för öfverseende, som äfven de mest oförnuftiga nycker hos en qvinna7 ingilfva en man af mogen ålder, då denna qvinna utgör föremålet för hans kärlek. Bizarra fantasier, ombytligt lynne, öfverdrifna romangriller, spefullt sinne, despotiska böjelser, allt hade han fördragit, ursäktat allt, och älskat allt. Alla dessa ofullkomligheter voro, enligt hans tanke, utan djupa rötter, frambragta af ungdomens öfvermod och inbillningens öfverflödande, de vänta blott, för att förvandla sig till goda och nyttiga egenskaper, förädlade af en förståndig kärlek, hvars inflytande Estelle ännu ej rönt. Hon har ett oroligt hufvud, men ett förträffligt bjerta, tänkte han, hvar gång hans tålamod