Men derföre skolen j, bröder, ej afstå från att föranstalta edert möte! det är vår uppriktiga förhoppning. Fattas vår personliga närvaro, vilje vi dock vara tillstädes på ett, för saken ej mindre vigtigt och, ty värr nu enda möjliga sätt. Kunna vi ej vexla handslag och i det förtroliga laget, vid vänners sida, öppna bjertat för hvarandra, så att vi kunna alla hemföra öfvertygelsen om hvarandras, vilja samt upplyftande minnen, — tänke vi dock och vilje tänka som j, när j strängt uppfatten tanken om en andans enhet, befrämjande vetenskaper och fredlig utveckling, :en viljans enhet, när det snart ellir sent kommer att gälla. En sådan anda skola vi bedja må sprida och djupt rotfästa sig, och när rösten af edra jubelrop framtränger hitöfver, skola vi hoppas och tro bättre tider, att snart de hinder må kunna rödjas ur vägen, som nu göra, att vi ej kunna blanda vår röst med eder. Bringen denna helsning till våra vänner i Upsala och Köpenhamn. Komma vi sent, vi komma dock säkert en gång. Och nu åter en bhbjertlig tack till eder alla, för den välvilja, j hafven visat oss; en hjertlig tack till vännerne i Upsala, som äfven gästvänligt vänta OSS. En gång mågen j och de komma till oss, och vi skola emottaga eder alla med öppna armar. Den af Christiania studentkorporation nedsatta kommittå. AKELE