Aftonbladet – 29 juli 1843, sida 2

Servian älskade sin nevö och fruktade följaktligen för honom faran af en duell. Då han beredde ett tillfälle för honom att visa sin skicklighet i att skjuta, äfvensom då han upphöjde hans talang som fäktare, hade han ingen annan mening än att ingifva hans motståndare den önskan att få ett fredligt slut. Utgången öfversteg vida riktigheten af hans beräkning; han såg det vara onödigt att låtsa en envis noggrannhet i afseende på några fel emot formen, hvarmed den upprättelse kunde synas behäftad, för hvilken fru Caussade erbjöd sitt behag och hela sin diplomatiska förmåga, som stöd. Ehuru framställda på ett sätt, som fullkomligt var stridande emot reglorna, voro herr Tonayrions ursäkter derför icke mindre uttryckliga och bestämda. I alla händelser skulle Servian rådt sin nevö att antaga dem; men då han fann att Estelle åtog sig denna omsorg, ansåg han underhandlingen i så goda händer, att han ej trodde sig behöfva taga del deri, ty han visste, att på en adertonårig mans förnuft hade en vacker qvinna alltid större makt än en onkels resonnemanger, Så snart Felix hade aflägsnat sig, vände sig fru Caussade till mannen om fyrtio år. — Nå väl, min herre? sade hon med en gäckande min. Servian bugade sig och smålog. — Jag erkänner att det var orätt att tvifla på er makt; det är första gången det bar händt mig, det, skall också bli den a. Nu tror jag att allt är möjligt för er, allt, till och med... — Till och med?... upprepade Estelle, då hon såg att han ej ville fullborda sin menmng.. — Till och med att i verkligheten förläna berr