Aftonbladet – 27 juli 1843, sida 2

den varade blott en sekund, det var för läng det, mycket för länge för min heder! Se de hvarföre, må jag än omkomma, jag vill utsätt: mig för en verklig fara, som säger mig om jar är en man eller en feg usling. Huru vill ni at jag skall kunna lefva med denna förfärliga före ställning, som kommer mig att tvifla: på mit mod? Hur vill ni att jag skulle kunna sätta epau letter på min uniform och en sabel vid sidan utan att veta om jag är värdig att bära det en eller andra. Jag säger er, min onkel; att det fö mig är nödvändigt att slåss; om det ej blir mer herr Tonayrion, så skall det bli med någon an nan. Ja, om jag ock skall, midt på gatan, örfil: upp den första grenadier, som faller mig i hän derna, jag svär derpå, och jag går ej in uti Sain Cyr förr är jag har duellerat. Son af en solda och sjelf soldat, är detta Prof nödvändigt: — Jag går in på dina skäl, sade Servian, son med en hemlig glädje märkte den bestämdhet som uttryckte sig i ynglingens ögon. Men lugn; dig. Din fruktan att vara rädd är bara inbillad och jag svarar dig för, att om så behöfs, skal du uppföra dig som en Saint Georg. Anförtr dig till mig, jag åtager mig att leda denna sak, Felix lofvade sin onkel att låta leda sig af ho nom, och de åtskildes, för att på olika vägar be. gifva sig till boningshuset. — lIsynnerhet, sade Servian, då de skildes åt inte ett ord till Tonåyrion, Som underrättar ho nom om att jag vet af ert gräl. Den sednare delen af dagen förflöt utan någo händelse värd att omtalas. Följande dagen droj fru Caussade sig tillbaka på sin kammare efte frukosten, förebärande ett anfall af hufvudvärk