SVERGE OCH CARL JOHAN. Det i Altona utgifna och äfven här i Sverge väl bekanta och temligen allmänt spridda Staatslexicon, utgilvet af Rotteck och Welcker, innebåller, under ofvanstående rubrik, en på det hela riktig, men i några få omständigheter) misstagen karakteristik af H. M. Konungen ochl: hans system, hvilken jemväl med någon liten förändring blifvit öfversatt i en landsortstidning. Vi meddela några stycken deraf: Hela den nya svenska författningen (af 4809) hvilar icke allenast på den gamlas grundval, hvilket icke vore så mycket att tadla, utan den har icke heller antagit en yngre anda, och deri just ligger det onda. Den är benäftad med sammal mekaniska inskränkningar, hvilka äro. så hämmande och ändock gagnlösa, samma stelnade direkta föreskrifter, hvilka utestänga allt inflytande af hfvet i stället för att en lefvande ande skulle besjäla dem, samma ande af misstroende; som så ofta förgiftat det svenska statslifvet och just först orsakat det som befarades. Den är derjemte ytterst otymplig och oformlig. Genom friare val, enklare öfverläggningar, författningsenlig kontrasignation åf ansvariga ministrar, ständernas organiska inflytande på dessa och ett kraftigt från bojor befriadt folks inverkan på ständerna, skulle man kunna hoppasatt, utan alla de der bämmande och misstrogna formaliteterna, ernå det, som; man, så länge dessa fortfara, alltid kommer att! ;förfela. Ända hittills bafva riksdagarne endast lemnat spelrum för inre-strider och intriger samt en opposition mot personer, men ej i sak; outsäglig möda har förspilts på småsaker, ådragit ständernas medlemmar och regeringen chikaner; amen de hafva icke åstadkommit några stora resultater, aldrig yttrat ett kraftigt inflytande på folklifvet; och Carl Johan har likaså visst regerat allena som mången absolut monark icke gör det. Visserligen hafva på sista riksdag förslag till ändringar blifvit antagna efter långa debatter, hvarvid de skarpaste extremer stodo mot hvarandra; men knappt något parti var fullt tillfreds, och det är mycket tvifvelaktigt om ej nästa riksdag åter ändrar dessa förslag och derigenom åter uppskjuter deras antagande till den näst derpå följande. Konungen har för öfrigt aldrig visat någon särdeles håg att tillåta raska och djupt ingripande än dringar i författningen. : Dets är skada att karaktersskildraren här icke närmare sökt angifva orsakerna hvarföre så litet i sak kunnat uträttas Han har visserligen antydt en af de förnämsta och kanske denzvigti:gaste af dessa orsaker, nemligen uti slutstrofen, att Konunzen aldrig visat serdeles håg att tillåta några raska och djupt ingripande ändringar i för. fattningen ; men för att få taflan fullt sann; bade icke bordt förtigas, att Ständerna, äfven oaktadt det tunga machineriet, hafva yrkat på minga nyttiga och genomgripande samt af det allmänna tänkesättet högt önskade förbättringar, och att Rezeringen ensam och det kotteri, som på densamma utöfvar sin för landet bedröfliga inflytelse, har skulden för det att litet ellersintet af dessa önskningar vunnit gehör. Med all den politiska farhåga och obenägenhet för reformernå, Som nu kan ega rum hos Konungen sjelf, kan det aAdck, att döma af många Hans Maj:ts yttranden, tagas för afejordt, att Mycket hade sett annorlunda oct bättre ut, om den lyckliga stjerna, som annar följt Hans Majt i alla hans företag, icke helt och hållet Hade svikit honom i valet.af. sin närma ste omgifning och i förmågan. att utse de högre eritrtemwännen.. Denna förmåga varen lycka som hög rad var beskärd t. ex. åt Gustaf I a A RR