Aftonbladet – 24 juli 1843, sida 3

unga fruntimrets pilar icke gått förlorade. Unde: en skärmytsling händer ofta, att ett skott, riktad! mot en motståndare, träffar en annan; så hände äfven vid detta tillfälle. Felix Cambien kände sig genomborrad från hufvud till fötter af de pilar som voro riktade åt hans onkel. TI högsta grad svartsjuk, sorn man är vid aderton år, såg ej fru Caussades blyga tillbedjare utan med raseri de små företräden, som hon gaf Roaul Tonayrion med detta sår i hjertat förenade sig ett annat, icke mindre smärtfullt, hvilket träffade ezenkärleken — Jag är säker på att hon tror mig i nati hafva varit rädd, tänkte eleven vid Saint Cyr, i det ban rodnade af förlägenhet vid denna tanke: alla hennes pikar öfver vissa männers brist på mod voro säkert riktade mot mig. Fördömdt! om jag visste att hon ansåg mig för en feg stackare, skulle jag skjuta mig för pannan framför hennes fötter, för att visa alt jag har bjerta. Enligt den vördnad, som yngre äro skyldige äldre, vågade ej Felix Cambien gifva fritt lopp åt de känslor, som föremålet för hans tankar hade ingifvit honom; men han visade mindre återhållsamhet mot sin lycklige rival, som redan mer än en gång hade låtit honom röna svartsjukans plågor. — Min onkel, sade ham, i det han förde Servian afsides, när de voro komna ner på terrassen, tycker ni icke som jag, att den der herr Tonayrion är Mycket dum, påflugen och odräglig? Servian delade fullkomligt sin nevös omdöme, men han trodde sig icke böra medgifva det. — Herr Tonayrion är en mycket vacker karl, svarade han, och han har skäl att visa sig nöjd med sig sjelf. — Ni finner honom vacker, återtog Cambien med en föraktlig mine. I den händelsen bör ni inse en tamburmajor serdeles utmärkt. — Det tycks som om han skulle misshaga dig? — I högsta grad; och jag tillstår, att det skulle ör mig vara ett verkligt nöje, att få gifva honom on lektion i belefvenhet och blygsamhet.