Aftonbladet – 24 juli 1843, sida 3

Tysken finner här stor skilnad i många sc Ieiala ställningar och förhålländen, hvilka kansk Mörefalla Engelsmannen och Irländaren mindre egn: IDen republikanska principen är rådande: Liksor Iman i Paris, London och Berlin gifver baler fö T välgörande ändamål, tillställer man i åtskillig Idelar af detta land stora tesällskaper i offentlig byggnader, till hvilka hvem som heldst eger till träde, mot en afgift af V,—Y, dollar. På dett sätt gåfvo en mängd tjenstehjon. äfven sin skä låt de fattiga, och jag har ej märkt något spår a tillbakasättande. Sällskapet rör sig fallkomlig ledigt och fritt, oaktadt öfver 2000 biljetter ei gång voro utlemnade. Man var belåten med tee ända till midnatten. Alla välgörenhetssällskape hafva gjort sådana tåtillställningar och funnit myc ket bifall. Denna tillställning synes mig ända målsenligare, än de dyra balerna. Det är verk ligen svårt här att vid sådana tillfällen se skil naden i bildning. Allting i det yttre lifvet ä jemnlikt, och många här födda handtverkare för sig med en sådan ledighet och med ett sådan lagom, att man tror sig i dem: se fulländade gent lemen. Allt hvad lilvets yta beträffar, är hö mera jemnt, än hos oss. Fruntimmerna server: teet; äfven detta tillgår på annat sätt, än Tyskland. Man går fram till ett af de fruntimmer, som slå i tå, tager sjelf en kopp, hon ilägger först socker, häller derefter mjölken i koppen och sist teet; så serverar man alltid te och. kaffe här och skrattar, då vi slå i mjölken eller grädden, sedan koppen är full. Alt det bakverk som fruntimren hade med sig, var starkt kryddadt. Ingen familj tror sig kunna lefva utan ingefärsbröd, en liten kaka af mjöl, molasses (sirap) och ingefära, stundom äfven mycket kryddad med muskott. Teet lagas äfven på annat sätt, än hos oss, man kakar det mestadels, liksom kaffet, rätt dugtigt. Dans är sällsynt vid sådana tillfällen. Methodisterne anse dans för synd. Ett ungt fruntimmer, som hade dansat utom en methodistförsamling, anklagades af förlamlingens föreståndare. Hennes fader försvarade henne och frågade, hvari det syndiga i dansen bestod. Svaret var: i att hoppa efter musikens takt. Nu framställde han vittnen, så väl musikanterna som de öfriga dansande, hvilka svura, att det unga fruntimret aldrig hållit takt. Under åhörarnes lifliza jubel blef hon frikänd. Dessa löjligheter karakterisera det religiösa lifvet i Förenta Staterna. Ingenting är mera i vanrykte än teatern; äfven detta är en följd af de kyrkliga åsigterna. Söndagen går man vanligen tre gånger i kyrkan och hör uppmärksamt predikan. Amerikanen är från ungdomer van vid att höra och hålla offentliga tal. Den öfriga delen af dagen lefver man kanske mindre religiöst, än på någoi annat ställe; endast Söndagen förflyter lugnt och stilla, på engelskt vis. Om någon eldsvåda uppkommer under gudstjensten, som äfven hålles på aftonen, så gifves intet tecken med klockorna. Derföre äro eldsvådorna om söndagarna alltid mycket farliga. Då ni sitter till bords hos en amerikan, så framsättas alla rätter på en gång, utom pudingen, hvilken alltid kommer sist. Bordet är betäckt med köttoch grönsaksrätter. Ni får af allt på er tallrik, sött och surt, fett och magert om hvartannat, och får lära er att med skicklighet arbeta er igenom alltsammans. Det hör till anständigheten att lemna något på tallriken. Ingenting räckes omkring på fat, utan värden och värdinnan lägga för. Blott vinbuteljen går omkring bordet, och hvar och en skänker i efter behag. Tiden för frukost, middag och qvällsvard iakttages ganska punktligt. Ingen väntar på en gäst. . Dessa måltider intagas alltid en famille. Man tycker icke om ätt sitta länge till bords vid familjemåltider; så snart ätningen är slutad, uppstiger husmodren. Deremot räcka offentliga måltider länge, och hvar och en stannar på sin plats; skålar och tal omvexla och krydda dem mest. Amerikanarne hafva mycken qvieckhet och fyndigbet för sådant; men allt sker i samma form. En. president föreslår skålar och sörjer för, att de allmänna talen aldrig hvila, på det uppmärksamheten ej måtte skingras senom enskilda samtal. Man är halfdöd, då en sådan stor middag är slut, huru mycket man än roat sig. Sången vinner allt mer och mer insteg. Man var öfversatt våra bättre tyska folksånger, t. ex. Deutsche Vaterland, m. fl., och sjunger dem fyrtämmigt. Äfven: Crembembjuli that is my titlen var blifvit en omtyckt glee, d. v. s. fyrstämmig ång. I det hela finnes känslan för sång der, nen den er så förderfvad genom den afskyvärda! vatisanalmiäuciken till Vankoe Nandlon av dart 5