Aftonbladet – 24 juli 1843, sida 2

att kunna öfverstå-nästa vinter utan vidt omgripande och betydliga folkrörelser. Folket så väl i England som i Irland har all moralisk rätt på sin sida. Med hvarje upptänkligt medel att vinna en tillräcklig bergning för sig och sina familjer, och med hvarje än så förträffligt anlag att kunna förtjena ett hederligt lifsuppehälle, hållas de i ett tillstånd af armod, nöd, svält och uselhet, för att kunna erlägga aristokratiens räntor samt upprätthålla ett bedrägligt och föraktligt prestskrå. Hvad Wales angår, finnes det intet land som ägt så ofantliga medel till välstånd. Dess grufvor, vattendrag, stenbrott och berg hafva liksom genom ett trollslag blifvit framkallade, och sjelfva Amerika kan ej uppvisa en enda stad, som så hastigt stigit ifrån nästan ett intet som man nu kan nämna i Wales, t. ex. Merthbyr Tydvil. Skeppsvarf hafva blifvit anlagde och ångbåtar öfverföra Wales produkter till alla engelska saluplatser, till hälften af deras fordna pris. Hvarföre skulle med sådana framsteg Wales befinna sig i ett revolutionstillstånd? Det finnes blott tvänne orsaker dertill: kyrkoväsendet och spanmålslagarnas Walesarne, hvilkas försigtighet, flit och hushållsamhet blifvit till ordspråk, svälta. Deras fattigdom är öfver all beskrifning; och då en hel befolkning, med kraft och vilja, är så olycklig, kan ingen makt hindra dem att resa. sig. Wales folk är smittadt af fanatism. Det är ef nation af fanatici, ett från statsreligionens dogmer skiljaktigt folk, som likväl mnertryckes af de bördor, statskyrkan pålägger dem. Att under sådana omständigheter nyttjade politiska blixtrarna, den väpnade styrkan, Yeomanriet, juryerna (bildade af blott Wales Tories), angifvelsesystemet, 0. s. vVv., kan ej annat än öka villervallan. De hafva uträttat intet för att afbjelpa den. Det är armodet, som ligger på bottnen af alltsamman, och för att minska detta göres intet. Tvertom uttager man sista skärfven i skatt af de arma, och de nödgas sälja de käraste saker de äga, för att kunna utgöra utlagorna: vigselringarne, uren och kläderna gå bort, för att liqvidera uppbördsmännen. ä Det är besynnerligt att sakerna kunnat komma till en sådan punkt i ett land, som utgör en af Englands största. och vigtigaste delar, utan att parlamentet under så lång tid tagit kännedom derom. Man kan tänka sig till hvilken grad fanatismen stigit i detta land, blott deraf, att sjelfva upprorsförehafvandena hvila på Söndagen. Hvad Irland angår, , finna vi här ett moraliskt och följaktligen mera fruktansvärdt motstånd till regeringen. Väl anse vi läran om unionens återkallande eller dess modifierande för en föraktlig absurditet. — Irländarne önska det icke sjelfva; och OConnell måste sjelf misstro möjligheten af framgång i denna sak; men han har likväl full rätt att begagna agitationen såsom ett medel till att bringa regeringen till rättvisa mot Irland, och vi måste önska honom framgång, emedan om Irland får rättvisa, skola äfven alla andra delar af vårt land vinna detta samma mål.