Aftonbladet – 22 juli 1843, sida 2

skall! återkomma, så snart hans visit är slut; jag vill hoppas att han har förstånd, all göra den så kort som möjligt. — Men är det då Servian du talar om? sade herr Herbelin, i det han betraktade sin dotter med häpen uppsyn. — Ja, det är han, svarade Estelle med en kall ton. Öfversten steg häftigt upp, gick ett slag : rummet och stannade slutligen midt framför den unga enkan. — Servian har gjort dig den äran att begärs din hand och du har vägrat! sade han till hennc med en tvär röst; om jag vore säker derpå skulle jag göra dig arflös. — Gör mig då arflös, ty det är verkliger sant, svarade fru Caussade med ett småleende som tycktes trotsa den faderliga vreden. — Men hvilket inkast hade du väl att gör: emot honom? En man, rik, af ädel börd, vä uppfostrad, full af förstånd, kunskaper och för tjenster, ty han eger allt detta. — Jag medgifver det. — Nå väl då... är det hans ålder? anse du honom för gammal för dig? — Han är ju icke mer än fyratio år och ja är tjugosju. Olikheten är icke stötande, — Missbagar hanå person dig? — Nej, den behagar mig tvertom. Han ha ett angenämt sätt att vara och en bestämd mir — Du erkänner således att han har förstånd! — Förstånd, kunskaper, älskvärdhet, omdöme en hel hop goda egenskaper. — Och du vill ändå icke bafva honom! Hva fan har du då att förebrå honom? — Den minsta ibland egenskaper, en obetyd llighet! någonting, knappt värdt att omnämna Isade hon, i det ett småleende af ironi och förak lekte på hennes läppar. I — Men hvad är det då? för sju tusan! ro pade öfversten, i det han uttalade den gröfst Isvordom, som hans dotter tillät honom bruka. ) — Fru Caussade närmade sin stol till dea !å Itölj, som hennes far satt sig uti, och sänkte rö Isten, liksom hen hade fruktat att blifva hör utanför.