Aftonbladet – 20 juli 1843, sida 2

framtid berott af dessa, så lifligt antog regenten sig dem. Ministrarne hade uppfattat vigten af den ställning, hvari de befuuno sig. Hvad honom sjelf angick, såsom krigsminister, insåg khan snart, att segerbertigen och hans förtrogne hyste planer, som han, såsom Spanjor och som edsvuren beskyddare af drottningen och friheten, måste bekämpa (?). Emot den kränkande missaktningen hade ban, i öppen konselj, oförstäldt meddelat segerhertigen sina betänkligheter, hvarpå likväl intet tillfredsställande svar erhållits, uivan blott bäftiga deklamationer, som voro oförenliga med den värdighet och det lugn, hvarmed på hvarje ort Ae offentliga ärenderna böra behandlas. Vi funno då, att segerhertigens åsigter och våra voro skiljda genom en afzgrund. Derföre återvände vi till Cortes, på hvilkas majoritet vi kunde räkna. Utan att anföra ett ord, som antydde beskyllning, afsade vi oss de platser, som blifvit oss anförtrodda. Händelsernas lopp påskyndades; hela verlden har sett det. Utan att afvakta valstriderna, motsatte sig en stor del at provinserna segerhertigens regering. Jag lefde ännu, säger han, i den förhoppning, att han, i åsynen af det stora lidande, som hotade att ådragas landet genom hans hallstarrighet, skulle gifva efter för den allmänna rörelsen och genom försonan le medel söka besvärja stormen, då förstörinsen af Reuss och befallningen att bombardera Granada öfvertygade mig, att mannen, som förstör städer och väcker inbördes krig för att upprätthålla sin tillfälliga och öfvergående förvaltning, förtjenar att utstötas ur ett land, som så rikligen belönat hans tjenster. Efter redogörelsen för alla anklagelsepunkterna, ibland hvilka hufvudsakligen frambålles regentens beroende af en fremmande makts inflytelse, slutas manifestet med dessa ord: Det beslut, som lifvar mig, är orubbligt. Det finnes intet medel att träda tillbaka. Spaniens väl beror af en mans fördrifvande, hvars äregiriga planer äro hela verlden bekanta. Man måste besegra det hinder, som motsätter sig Spaniens fred, endrägt och frihet. STORBRITANNIEN. Så väl pressen i London, som i landsorterne, börjar anse ministerens existens såsom ganska vacklande, och folkmöten hafva redan börjat uttala sig i denna riktning. I församlingen Marylebone, i London, hölls nyligen ett möte af de mest betydande valmännen, hvilket äfven bivistades af flere parlamentsledamöter, dch hvarvid en adress beslöts till drottningen, med begäran att hon måtte ålägga ministrarne att göra Irland rättvisa, och i fall de icke ville foga sig efter hennes befallningar, då afskeda dem och upplösa parlamentet. Ett nytt möte var beramadt till d. 47 i samma ändamål. Man trodde sig till och med veta, att signalen till kahinettets upplösning skulle gifvas af lord Aberdeen, som var förtviflad öfver den gång händelserna tagit i Spanien. Om ministeren faller, så är det utan tvifvel på den stora stötestenen Irland. Den 8 dennes afgingo depecher till kaptenen lord Paulet, med befallning att återlemna suveräniteten öfver Sandwichs-öarne åt deras laglige monark. i TYSKLAND. Från Österrike berättas åter, att en betydande reduktion inom armåen förestår, hvarigenom utgifterna för detta departement skulle komma att minskas med 3 millioner floriner om året. I Preussen förestår en betydlig nedsättning i postporton med början af nästa år. Konungen skall redan hafva gifvit sitt bifall till de förslag, som öfverpostdirektören framställt i detta afseende. Brasilianska regeringen har förklarat sig benägen, att afsluta en handelstraktat med de tyska tullföreningen tillhörande stater, och att medgifva större förmåner för Tysklands fabrikater i importväg, än för de engelska och franska. UNGERN. Vid öfverläggningarne inom magnaternes kammare om adressen till svar på throntalet, yttraide grefve Zichy-Ferraris: Det är icke nog, att i vår adress blott antyda, att Donaumynningarne till en del befinna sig under Ryskt öfvervälde; man bör utbreda sig vidlyftigare och tydligare öfver denna punkt. Nationen befarar med rätta, att den ryska syndafloden skulle kunna utgjuta sig öfver hela landet, och är derföre på sin vakt. Denna angelägenhet skall visserligen svårligen kunana ordnas ensamt på diskussionens väg; men jRyssen bör dock veta huru Ungern är sinnadt i afseende på hans usurpationer, och äfven konunIgen bör behörigen underrättas om denna sinnesStämning. Härtill ropades allmänt bifall. Detta yttrande är i så måtto icke utan betydelse, som talaren är en nära slägtinge till furst Metternichs gemål.