Aftonbladet – 20 juli 1843, sida 1

nade: i ögonblicket ryste denne till, öppnade ögonen till hälften och gjorde ett försök att stiga opp. Uppmuntrad af den första framgången, utbredde Servian näsduken, hvilken var genomdränkt af vatten, öfver den okändes ansigte. Han ser då med en förvåning, gränsande till häpenhet, att den öfvernaturliga blekheten hos gensångaren, på ett märkvärdigt sätt försvunnit, och endast här och der lemnat några hvitaktiga fläckar efter sig. Utan att förvirras af detta nya hexeri, gned Servian spökets tinningar med den våta näsduken: spöket, snart återuppväckt genom denna kall: gnidning, gjorde en hastig rörelse och satte sig upp, vid denna rörelse slog den röda kapuchonen som omslöt hufvudet, ned på hans axlar och visade ett tjockt, brunt hår, hvars silkeslena locka skulle förtjent att pryda en vacker flickas panna — Ah, det är ju den oförväsne Felix I utropa de Servian i det han ånyo förde lyktan till ex spökets ögon, hvars ansigte helt hastigt blef er ynglings om aderton år, fullt af hälsa. oo— Et lux... perpetua... luceat... eis, mum lade den unga mannen med stapplande röst. — Är du sömngångare etler. är du galen? åter tog Servian, som då han märkte det uttryck a fasa, som stod måladt på hans slägtinges drar förlorade all lust att skratta, Och icke kunde al hålla sig ifrån oro. — Luceat eis, framstammade Felix Cambien för andra gången, i det hans förvirrade ögon rul lade omkring, och härmade den graflika ton, hvar af hans onkel hade begagnat sig; kossacken .-ja är då elt spöke... tag bort denna spegel i hvil ken jag ej ser annat än detta hiskliga ansigte.. döda mig snart liksom kossacken... Ol mit