Aftonbladet – 18 juli 1843, sida 2

han på en liten höjd två byar på ungefär tre versts afsfånd. Det var icke det han önskat: ban ville finna en enstaka gård, i hvilken han kunde smyga sig in, för att i hemlighet öfvertala dess egare. En aflägsen rökpelare gaf honom anvisning på en dylik boning. Han begaf sig deråt och gick in utan tvekan. Egaren af gården var sysselsatt att laga en sko. Jag kommer,, sade Ivan, för alt säga dig, att här är 200 rubler att förtjena, om du vill göra mig en tjenst. Du har utan tvifvel hört omtalas major Kascambo, som togs till fånga af bergsboerne. Nå väl, jag har räddat honom, han befinner sig här nära, sjuk och i ditt våld. Om du på nytt vill lemna honom till hans fiender, skola de utan tvifvel berömma dig, men icke vedergälla dig, det vet du sjelf. Men om du tvärtom går in på att rädda honom och vårda honom hos dig, endast tre dagar, så skall jag gå till Mosdok och skaffa 200 silfverrubler till ranson åt dig. Men om du vågar stiga upp, tillade han i det han drog dolken, om du försöker göra larm för att arrestera mig, så är du dödens man. Bestäm dig på ögonblicket, eller.-.Ivans trygga ton verkade på Tchetchengen utan att skrämma bonom. Han bortlade lugnt sin sko och sade: Unge man, jag bar också en dolk i min gördel, och din skrämmer mig inte. Om du kommit till mig vänligt, skulle jag också inte bedragit en person, som stigit öfver min tröskel. Nu lofvar jag ingenting; sält dig ner och säg om dina vilkor. Ivan såg med hvem han hade att göra, och Istack sin dolk i skidan, satte sig och framställde på nytt sitt förslag.