Aftonbladet – 18 juli 1843, sida 2

— Ibland de många ingifvelser af fantasien, som bunden och obunden stil flödat öfver från alla röjliga högre emhetsmän, hoffo!k och vittra akadelier, vid de nyss slutade högtidligheterna, kan et icke vara utan intresse att äfven förnimmal igot dylikt ifrån de lägre funktionärerna. Detär t officielt undertecknadt skaldestycke af herr ronolänsmannen Åbstlund i Westergöthland å Sahby byalags vägnar. Hvarje fogel sjunger efterl n näbb, och ingen bör undra, om en krononsmans Pegzas långt bort i landsorten icke ge-l. omgått hela parnassens manese lika konstfärdigt, mm t. ex. en Beskows, — von Beskows, vi bedom förlåtelse, samt om den sednares ömmal ofoch statspoesi, såsom hedersmagister, följaktsen doftar af en finare parfym, än Hr Åhslunds. grunden kan man dock antaga, att byamannens opligtighetsutgjutelse icke är mindre öppen än ofmannens, och om en gissning tillåtes, tilltro i oss till och med våga säga, att den förres o;rställda hyllning åtminstone för ombytes skull makar, likt annan landtlig föda, lika väl för en ög person, som det fina sötsocker, hvilket den ednare dagligen har tillfälle att destillera in i hans ra. Vi meddela nu det ifrågavarande poemet: Till Hans Eongl. Majestät i Underdånighet. Du Store Carl På Skandinaf som frälsat oss från HungersNöden Vi veta väl när ålldren tar Vi skola träffa döden — Men långt i förtid har det skett Om du ej räkt oss brödett, I Nödens tid undsättnings säd, Från alla orter kommit: Likt Mosis Manna, fast det har Så hastigt ej försvunnitt — Wår Byggde Lag är Sahleby der missväxt mest har rasatt Kort sagdt har en hvar gått från by, Helst vi för framtidsplåga fasattOm kärlek din ej har trängt sig fram Som mod och föda gifvitt — Så hade vi med Ryslighet fått lemna detta lifvett Vi falle nu i stoft ned — Och underdänig tack dig bära För det du skänkt oss Pängar, Säd, Wi skola ock af kärlek Dig till ära Uppresa väl förtjenta stoder För du från orten tagit Noc-floder — Wår gärd är ingen, men vår tro skall aldrig svigta uti tiden; Förbindelsen med Kungens bo kan icke rubbas ens i striden; Vår Danare, vår Gud, vär far Till den vi fällt mång suck — Han oss fullsändigt lofvat har Alt när Du slutar Dina dar Skall Du till hkoncm upp — Ja Gud välsigne Dig och Dina Som så har hulpit mig och mina Det önska vi t:ogna trälar Då må vi väl Då har vi bröd Då blir ej nöd ej Hungersdöd — Wi alla nu af hjertat bedja, gråta Att inga ögon fins som nu ej äro våta, Ja genljud gifs af slätt, fjällar, skog som stämplar önskans klangen Alt Gud och änglar hans Skall bo hos Dig i vagnen Och vårda dig och väl bevara Att Du frisk och utan fara Utaf den gode Rapaell Blir åter lemnad i Ditt tjell — Å Sahleby församlingsvägnar Jan Andersson i Skattegården Lanna Petter Carlsson på Tomten författadt och uppläst för Kongl. Majestät af Ahslund — dför detta Länsman —)