Aftonbladet – 13 juli 1843, sida 3

2 Spot antne lan ICVOLULIORSOCh Kejsark; gen, som trodde sig kallade att gå ut i verlid och lära allt folk och styra det med militärde potism. Vi anföra ett sådant vedermäle h nedan, i exemplet på fransmännens sätt att tru deras modersmål på Araberna emot dessas vil och i sättet att behandla Mufti, när han ei vil låna sin myndighet till biträde vid tvånget. I annan jamnförelse erbjuder sig specielt i det exempel, mellan fransmännens och engelsmänne behandling af de ursprungliga invånarne i deras kol nier. Sjelfve lord E!phinstene, som annars visst ic gjort sig särdeles berömd i Hindostan, har visat s öfverträffa marskalk Soult många gånger, i konst att:organisera läroverk till de inföddes under visnin I stället för att med våld blanda sig i hinduern folkskolor, har han låtit dessa få behålla sin u sprungliza form, och blott mångdubblat dem, me understöd af allmänna medel. ÖOfvanom dem h: han stiftat ett slags högre lärdomsskolor och gyn nasier, som man skulle kunna kalla dem efte svenska benämningssättet, men äfven der tillsa infödda lärare, som meddela undervisning på lar Gets språk. Blott i de högsta klasserna hållas få reläsningarne på engelska, och den redan till e del bildade ynglingen känner sig här nödsaka att inhemta sina herrskares språk, om han önska invigas i deras högre kunskaper. Franska krigs ministören begynner i en helt annan ända, efte hvad man torde finna af följande berättelse. 1. Krigsministern lät en dag förklara att undervis I ning i franska språket borde af fransk lärare gif vas alla dagar i Moskåskolorna; de svara mot vå ra kateketskolor, men äro privata stiftelser a fromma muselmän, hvilka testamenterat fondern: dertill och endast föreskrifvit att modersmåle och religionsdogmerna skulle der vara laroämnen När föreståndaren för den förnämsta bland dessa skolor tvekade, blef han arresterad, och hans farbror, Multi, antyddes att genom sin embetsmyndighet föranstalta om det nya läroämnets och den nya läropersonalens frivilliga införande i kyrkskolorna. Några dagar sednare ingaf Mufti till militärguvernören följande, hvilket i sitt naiva språk aldrabäst framställer franska sättet att gå till väga med Arabernas åsyftade denationalisering, jemte den Mohamedanska befolkningens tankar derom. aLofvad vare Gud. Det gifves ej kraft och styrka utom hos Gud., Till den vänlige och skicklige styresmannen för de inre angelägenheterna. Må denna dag vara dig lycklig! Mottag min helsning och min aktningsbetygelsel, aDu har föreslagit att de trognes söner skola, en timma hvar dag, taga undervisning inom Moskeskolorna i franska språket. Jag har utbedt mig anstånd med svaret, för att först kunna höra skoljföreståndarne, lärjungarne och deras föräldrar. Innan detta hunnit ske, har du låtit häkta min brorIson, som äfven är mina barns lärare. Må Gud föröka ditt välstånd! — Vi hafva inställt oss enhälligt hos dig, för att anhålla om hans lösgifvande, och du har lofvat lösgifva honom samma dag. Vi hafva sagt oss emellan: en mäktig man kan icke bryta sitt ord. Imedlertid har du icke lösgilvit honom förr än följande dagen. Må Gud föröka ditt välstånd! — Sedermera har jag församlat skolföreståndarne och gifvit dem del af dina förslager. Alla hafva vägrat. De hafva sagt: Om vår vilja är fri, antaga vi dem ej; vi kunna det icke. Men skall det ske med tvång, så må man göra som man vill. De trognes söner gå ej i våra skolor utan för att lära läsa koran. De fleste ibland dem kunna ej förut läsa arabiska, som ! är trons ankartåg; huru skulle de då kunna inhemta ett främmande språk, som dessutom icke kan gagna dem, men kanske kunde blifva dem menligt? Vi se alt större delen af dem, som lärt ! sig franska, icke aflåta från att öfva dryckenskap, ; och att de försumma fastan och bönen. — Vilt hoppas att den stormäktige krigsvisiren — må han länge lefval — icke lärer vilja använda tvång utan blott öfvertalande. Må alltså den, som får sig anbefalldt att undervisa de trognes barn i franska språket, upprätta en särskild skola, efter sitt behag, och må hvar och en ega frihet, att gå dit, eller blifva derifrån. Hvad mig angår så eger ag hvarken makt eller myndighet att tvinga dertill, emedan sådant strider emot religionen. Och bi om det än icke stridde deremot, hvad förmådde le väl jag 1 deg, när min inflytelse är störtad, min st reder befläckad och mitt ord försvagadt, genom ho let som öfvergått min brorson cch som återfaler på mis? Det är jag sjelf, som först har vakat ai fver att icke mina egna barn måtte lära annat!O! V un Si M pråk än arabiska, och jag afhåller dem från att jr ysselsätta sig med det franska. Du bar hotat mig oe ned att låta visiren veta mitt svar. Se här mitt) dit rd, skrifvet af min hand. Afsänd det, om du 2 i finner lämpligt; jag har ingenting att ändra eler tillägga. Mustafa Ben-Muhamed 6 Mufti 4842.n ped Detta svar afsändes söndagen den 27 Maj. Föl-Ma unde midnatt bultade polisens tjenstemän på Muf3 port och förmådde honom under någon föreändning att sjelf komma ut; de grepo nu denlJun rdast halfklädde gubben och förde honom i fänelse, hvarest han förblef till följande tisdagen, då n fördes ombord på ett fartyg, som genast afck. Derefter blef följande offentliga kungörelse slagen på gatorna i Algier: L Veten att Mufti är afsatt och landsförvisad tilllpat I fransk Ö i grannskapet af Toulon, vid namn) -— arguerite, derföre att han visat olvdnad emotlguib Hoj kad Bat tavi