Aftonbladet – 13 juli 1843, sida 2

markollegium utarbetade förslaget måtte pröfvas och korrigeras till det bästa, samt ju förr dess hellre befordras till efterlefnad. Till detta ändamål hafva vi trott det kunna i sin mån bidraga att befordra till kännedom hvad statskontoret om detta förslag yttrat, och vi meddela derföre bär nedanför åtskilligt ur statskontorets utlåtande. Vi hafva dermed äfven den afsigten, att allmänheten må komma i tillfälle att erinra sig, hur vi hafva icke mindre än tre embetsverk, som dela om öfverstyrelsen och kontrollen öfver en del af rikets drätsel och nu liksom ryckas om väldet deröfver. Vi börja med statskontorets åsigt i afseende på förslagets stadgande angående landträntmästarne: Landträntmästarens åligganden voro väl i förslagets 15 Art. 33 N hufvudsakligen anförde, under förutsättning att serskilda föreskrifter i öfrigt borde tjena till efterrättelse, dock enär, utom hvad som specielt antydts till dessa tjenstemäns iakttagande, stadganden finnas, angående åtskillige andre deras åligganden, ansåg Statskontoret härvid böra tilläggas: att Landträntmästare bör, såväl i de anförde, som i andra delar ställa sig till efterrättelse hvad serskildt är eller kan varda föreskifvet, samt att den vid slutet af denna förekommande strofen: landshöfdingen beslutar om utbetalningar från ränteriet, borde ökas med orden: enligt stat och författningar. Uti den del hvarom yttrande blifvit infordradt, hade Statskontoret ej vidare att anföra, men, då länsstyrelsens åligganden i hänsceade till Statskontoret och kammarrätten dels voro ur förslaget utstrukne, dels öfverflyttade till fullgörande i hänseende till kammarkollegium, anhöll Statskontoret att, genom närmare utredning af ämnet, få derpå fästa regeringens uppmärksamhet. Förslaget innehöll nemligen, att summariska räkningarne efter fulländad granskning (i landskonrtoret) och landsboken jemte tillhörande verifikationer (specialräkningarne m. m.) skola till kammarkollegium insändas, hvartill såsom skäl anförts, att ehuru de förra nu öfverlemnades till statskontoret och de sednare till kammarrätten, räkenskaperna först och främst borde till debet kontrolleras, och att detta med mesta tillförlitlighet och fullständighet kunde verkställas i kammarkollegium, der jordeböckerna förvaras och de frågor behandlas, som ligga till grund för debiteringen. Hvad först summariska räkningarne angick, yttrade Statskontoret, att under den tid Kammarkollegium utöfvade den löpande kontrollen öfver uppbörden eller intilldess den genom Kongl. kungörelsen af den 10 April 4828 blef till Statskontoret öfverflyttad, dessa räkningars granskning af kollegium aldrig blifvit ifrågasatt, utan att Statskontoret Tedan förut genom cirkulär af den 7 Febr. 4847 infordrat dylika räkningar och börjat befatta sig med kontroll öfver uppbördens ställning, af det skäl att detta verk, som efter det år 1809 inträdda statsskick, borde redovisa för statsverkets ställning, ej kunde förblifva en passiv kassadirektion, hvars solvens berodde på en annan auktoritets mer eller mindre verksamma åtgärder. Också hade vidare, genom Kammarkollegii och Statskontorets cirkulär af den 20 Dec. 1824, blifvit föreskrifvet, att af summariska räkningarne skulle, genast efter deras aflemnande till Landskontoren, det ena exemplaret till Statskontoret insändas. Genom utöfvande af denna kontroll hade Statskontoret varit i tillfälle att uppfylla sin redovisningsskyldighet, och åberopade den ordning och drift, hvarmed uppbörden under sednare tider i allmänhet blifvit verkställd, såsom ett bevis snarare på fördelen än olägenheten af sitt inseende deröfver. Ifrågavarande räkningar voro dessutom endast att anse såsom förslag öfver uppbördens ställning den 4 Maj, till förekommande af tillgrepp och balancer, hvilka böra visa sig vid den inför Landshöfdinge-embetena skeende undersökning. Med ledning af de öfver dessa undersökningar och deraf föranledda åtgärder förda protokolier och öfrige handlingar, jemförde med räkningarne, kunde Statskontoret ungefärligen bedöma uppbördsverkets ställning. Men räkningarnes debet torde hvarken det ena eller andra verket, utan endast Landskontoret kunna kontrollera, helst verifikationerne ej förrän med landsboken och specialräkningarne 44 månader, sednare inkomma. Kontrollen, intilldess uppskjuten, skulle sålunda svårligen kunna kallas löpande. Härefter fortfor Statskontoret: Uti den, genom E. K. M:ts nåd. kungörelse af d. 10 April 41828, noga bestämda gränsskilnad mellan uppbördsförvallning och pröfning af redovisningen, hvilka utgöra hulvudgrenar af rikets drätselväsende, åsyftar det gjorda förslaget om landsböckernes partiella granskning i Kammearkollegium en likaså principvidrig som olämplig rubbning. Då den förra hufvudgrenen är delad mellan Kammarkollegium, att så må sägas, till det teoretiska, och Statskontoret till det praktiska, är den sednare hufvudgrenen uteslutande öfverlemnad åt Kammarrätten. Dit skola såväl landsböckerne, som alla andra sluträkningar för allmän uppbörd, inlemnas till undergående af granskning. Att härutinnan göra undantag för landsböckerne och förutsätta, att intet annat verk än det, som faststält skattläggningen, kan riktigt granska den derpå grundade afgifternes debitering, förekommer Statskontoret jemförligt med den oriktiga föreställning, det ingen annan kan tillämpa en lag, än den som stiftat densamma., RTR ETEN T RT ITELLA TIA IRAS NA REA Det är alldelec nädvändiot att föreställa csio. att