Aftonbladet – 12 juli 1843, sida 3

tenskapliga lyckan, äfven på throfien, stundom är vansklig. Bladet berättar händelsen på ett sätt, att man skulle tro Drottningen blifvit misshandlad och nära nog slagen på öppen gata, af sin höga gemål. Konungen hade nemligen, plakat full, fallit af hästen: Då Drottningen skyndat till hans hjelp, häde hamn kastat en stor sten efter henne; och då damerna isviten ville försvara sin herrskarinna, fattade H. M. henne i håret och skulle säkert hafva örfilat upp henne rätt dugtigt, om ej tvänne unge män vägat att i underdånighet rycka henne undan; hvarpå hon tog flykten och räddade sig hos en tunnbindare. Konungen, återkommen till slottet, slog i vredesmode sönder allt hvad han kom öfver och ville tända eld på huset. Drottningen hade ämnat skilja sig från sin gemål och en Engelsk kapten blifvit anmodad att afföra honom till ön Huaheine, der han förut hade sitt hemvist; men då afresan skulle ske, hade de bägge makarna åter försonat sig. Denna berättelse af den engelska kaptenen synes ej vara sannfärdig, ty vid samma tid som tilldragelsen skulle hafva ägt rum, berättas den i Sandwichs-öarnes Kongl. Statstidning helt annorlunda. Deri säges, att DD. MM. tagit sig en promenad, efter intagen måltid, Konungen till häst och Drottningen på en velocipel, (en liten ridvagn). Hans Moaj:t hade för att visa sin skicklighet, med ungdomens hela raskhet, kastat sig af hästen; och då Drottningen icke visste att detta skedde blott för H. M. höga nöje, hade hon skyndat fram, då Konungens sporre fattat i Hennes sandaler. Hans Maj:t hade fallit omkull, samt dervid råkat att taga i Hennes Maj:ts panacher så häftigt, att äfven hon skulle fallit, om ej tvänne unga pager fått upprätthålla henne. Som Hennes Maj:ts hufvudbonad härigenom kommit i oordning, hade hon, för att ordna sin koeffyr, ingått i närmaste hus (en tunnbindares), och Hans Maj:t hade skyndat till slottet för att låta sändahenne en ny. Åskådarne, förtjuste att sc sina beherrskare visa sådana prof af tillgifvenhet och ömhet för hvarandra, hade i glädjen öfver att ingen pbehaglighet inträffat genom den fatala händelsen, samlat sig omkring tunnbindarens boning, och då H. Vv. ditskickat en mängd spirituosa, hvarmed alla tom. na fat hos denne fylldes, samt Hennes Maj:t utkom, ter plymagerad och i all sin fägring, samt med sitt vanliga behag räckte handen åt Konungen, uppstämles enthusiastiskt bifallsrop och folksången afsjöngs af let hänförda folket.