Aftonbladet – 11 juli 1843, sida 3

samma gang maste iörsök anställas 1 tva ugnaj med trädkolning medelst masugnsgas; men de oaktadt fortsattes nu arbetet med omsmältning finering och färskning af jern, sedan blästerqvan titeten blifvit tillräckligt ökad. Imellertid spriddt sig ryktet om de lyckliga följderna af den storar tade gasugnsanläggningen i Wasseralfingen. Utförbarheten af ett sådant smältningsföretag kunde så: ledes icke längre betviflas; men ännu behöfde undersökas, om det var caalldeles nödvändiet att uttaga masugnens gas på ett djup af 40 till 42 fot eller om ett mindre (såsom uti Weckerbagen, för andra bekhkof af 5 fot kunde vara tillräckligt äfven för drifvande af en flammugn, hvarigenom man således icke hade att befara någon ofördelaktig inflytelse på masugnsgången. I anseende till det ringa utrymmet i byttan utflyttade man flammugnen på kransbryggan, 40 fot från masugnen, och begagnade samma gasledning som tiil de otfvannämnda kolugnarna. Den bestod af tackjernsrör med 40 verktums vid. En 441 tums kanal förde gaserna vidare till ugnen. Från denna kanal ingingo de i ett tackjernshus, och i detta befann sig vindlådan, som på sin åt eldbryggan vända sida hade 3 stycken, i ett tackjernsstycke fastsatta tättor, med samma riktning som deh något lutande trumman. Såväl blästerledningen som tättornas riktning, antal och längd synas hafva ett vigtigt inflytande på gången. Efter flera försök med olika beskaffade blästeröppningar, såsom en lång och smal springa, ett antal smala korta tättor, färre dylika med större längd o. s. v., visade sig de ofvannämnda vara bäst. Flammugnens härd (botten) ligger några tum under eldtrumman (hvilken i denna ugn, der intet serskildt eldrum finnes, är detsamma som en något lång eldbrygga) och har en tums lutning; fuchsen är blott 4 !, tum hög, men har samma bredd som härden. Invid den sistnämnda står i nedra delen af skorstenen en af 4 platta rör bestående värmapparat, ur hvilken bläster löper genom ett rör nuder härden till den förr nämnda vindlådan. Ugn och skorsten äro väl förankrade och bestå inuti af eldfast material. Luftlådans lock kan aftagas, för att efter behof kunna insätta olika tältstycken, Värmapparatens fogar ligga utanför elden och äro omgilna med sand. I gaskanalen finnes ett spjäll till gasmängdens reglering. Inrättningen för gasernas afledning är som följer. Tvenne 35 fot höga och 4 tum tjocka tackjernseylindrar bilda masugnens uppsättningsmål. Den inre af dessa cylindrar är en fortsättning al pipans inre yta och den yttre står på pipmuren så, att gaserna, genom murens vidgzning, få en fri ingång till det mellanrum af 6 tum, som båda cylindrarna lemna sig emellan. På halfva höjden af den yttre cylindern utgår ett rör med spjell, hvarigenom gasen ledes till flammugnen. Har masugnen kommit i gång, så insläppas gaserna och antändas. Nu uötbreder sig en blå, vexelvis i rödt och gult öfvergående eldström öfver gasugnens härd; man pådrager blästern — lågan blir ljusare och får en större fart. Redan efter en kort tid blifva ugnens sidoväggar rödglödgande och lågan desto intensivare, ju bättre värmapparaten verkar. Efter 6 til! 8 timmar är smältrummet gulglödgande; man inlägger tackjernet, ökar på en gång gas och luftmängd och hinner, efter 2 timmars förlopp, en smälthetta, som stegras ända till ljusaste vällhetta. Efter puddeljernets uttagande verkställes samma operation ånyo, men på mycket kortare tid, emedan härden och värmapparaten bibehålla sin redan erbållna temperatur. Arbetet i en sådan ugn fortsättes oafbrutet, tills en ny sula måste inläggas. Något säkert bessämmande af resultaten, såsom: smältningstid, produktionsqvantitet o. s. v., kan innu icke uppgifvas, så länge hinder möta, som verka störande på gasugnens gång. Lika litet har man hittills, af brist på tid, kunnat göra några fullständigare observationer på gasoch blästeråtsång, m. m. d. Den hittills kända inrättningen, att, på sätt nämndt är, uppfånga gaserna mellan ett par: cylindrar, visar sig passande äfven för gasugnen; likväl borde man, utan tt deras beständighet minskas, förlänga dem några fot nedåt, på det vasfånget äfven må förblifva nog slutet, äfven när en full uppsättning nergått och på det mindre vattenånga må bortföras med gaserna. För att anderrätta sig om beskaffenheten hos den på större djup uttagna gasen, lät Pfort höja masugnen ill 38 3, fot genom påsättande af en 6 3, fots sleckeylinder-af lika vidd med sjelfva pipan, hvarisenom gasen således uttogs på 41 3—492 fots ljup; han märkte likväl, efter 3 dygns blåsningar, ngen förändring i gasernas användbarhet. Blecksylindern blef utanpå något mer än handvarm, nen hade på masugnsgången intet inflytande. De ofvannämnda hindren för gasugnsdriften betå hufvudsalligen deri, att den gasqvantitet, som nasugnen under god gång producerar, vid nuva-l ande annorlunda inrättning icke räcker till att) vå samma gång mata den framför masugnens orma stående värmapparaten och vår gasugn. Ty lHtid inträffade under gasögnens bästa gång, att nasugnens värmapparat afkyldes och gången i öljdderaf ögonblickligen ändrades, så att gasigosdriften hvarje gång måste afbrytas; tills masignen kom i lag igen. Ytterst känsliga äro gaseras beskaffenhet och resp. brukbarhet, allt efter nasugnsgångens olikhet. Eno masugn, såsom den vid Weckerhagen, hvilen dagligen förbrukar 6000 träkol, kan såleles icke egna sig till flammugnsdrift, förrän samtöga gaserna kunna disponeras för den sistnämndal