Aftonbladet – 10 juli 1843, sida 2

— Jag kan icke begripax, sade hon under vägen matt ni ännu icke blifvit nöjd åt edra misslyckade försök! I ert ställe skulle jag ge senaten och senatorerne, hvilka aldrig gjort något för er, pi båten. Ni får icke der mer, än om ni skulle framräcka er supplik till den der), sade hon, pe kande på Peter den Stores staty. Jag hoppas att min tro skall rädda mig,, sva rade Prascovia. I dag skall jag göra mitt sist: försök i senaten och man skall säkert emottag: min supplik. Gud är allsmäktig: jax, tillade hon i det hon steg ur droskan, Gud är allsmäktig och han kan, om det vore hans vilja, befalla denn: jernstod att böja sig och mottaga min supplik. Värdinnan utbrast i ett högt skratt och Pras covia, som återkommit från sin hänryckning, in stämde deri; imedlertid hade bon icke talat an nat, än hvad hon tänkte. Under det de betraktade statyen, märkte d att bron öfver Newa biifvit återställd; tallösa vag nar passerade till Wajsili-Ostrow och tillbaka. ,Har ni med eder rekommendationsbrefvet til fru de I? jag har icke brådtom och kan för er till bennes bus, sade värdinnan. Det var ännu tidigt och Prascovia samtyckte De foro öfver bron, och Newafloden, som fjorto dagar förut varit betäckt med flytande isstycken var nu befriad derifrån och uppfylld med farty och båtar af alla slag, hvilket angenämt öfverra skade henne. Allt var lif och rörelse, vädret va vackert och Prascovia hemtade nytt mod oci boppades god lycka af det besök, bon skulle göra Det synes mig, sade hon, då hon skiljdes frå sin följeslagerska, att Gud är med mig och icke skall öfvergifva mig.