Aftonbladet – 10 juli 1843, sida 2

se hvarandra; de äro tvenne skiljda verldar, som icke ega någon analogi, men inam hvilken ett litet antal deltagande själar, utmärkte afförsynen, bilda de sällsynta och få beröringspunkterna. Imedlertid stannade en dag bredvid henne en embetsman, som utan tvifvel sett henne förut, och upptog ur fickan en bundt papper. Den olyckliga fattade ett ögonblick hopp; men det var en bundt assignationer, han upptog ur fickan och, sedan han derur framletat en sedel å fem rubler, lade han den i hennes supplik, gaf henne den tillbaka och aflägsnade sig. Prascovia blef förvirrad, hoptryckte assignationen i handen och drog sig tillbaka. Jag är säker, sade hon en dag till sin värdinna, att om fru Milins bror befunnit sig ibland senatorerne, skulle han tagit emot min supplik, utan att känna mig., Påskfesten, under hvilken senaten icke sammanträdde, gaf henne någon hvila: hon begagnade sig af denna tid för andaktsöfningar, och derunder förnyade hon sina böner till Gud för framgången af sitt företag. Hennes tro på försynens bistånd var så stark, att, sedan hon begått den beliga nattvarden, hon återvände, fullkomligt öfvertygad, att Man i senaten skulle emottaga hennes skrift, första gången hon derefter kom dit, och hontvekade icke att säga denna sin öfvertygelse åt sin värdinna. Denna åter var långt ifrån att dela hennes hopp och rådde henne, att icke mer försöka att på denna väg få igenom sin önskan; som hon imedlertid på den dag, då senaten sammanträdde, hade ärende till engelska kajen och såg Prascovia göra sig beredd att gå till fots, bad hon denna taga sin plats i en droska.