Aftonbladet – 8 juli 1843, sida 2

Hon återvände äfven hastigt för att anropa him lens beskydd. En nunna kom i detsamma til kyrkodörren för att stänga den. Slagen af förvå ning öfver den fremmandes häftiga rörelse, äfven som af den värma hvarmed hon bad, nalkade: henne nunnan, den Prascovia icke bemärkt, fö alt underrätta henne, att timman var inne, di kyrkdörren måste stängas. Prascovia, litet för virrad, berättade henne enkelt och uppriktigt or saken till sitt hastiga återvändande till tem. plet och omnämnde äfven den motvilja hon kän de emot att återgå till herberget, samt sluta de med att bedja henne om en tillflykt i klostret vore det än i sjelfva galleriet. Portvakterskar svarade, att man icke inrymde någon i klostret men att abbedissan möjligen kunde göra henne nå gon hjelp. Jag begär icke annat än en tillflyk öfver denna natt, sade Prascovia, i det hon upp. visade en pung, som innehöll penningar. Väl görande fruar hafva skänkt mig dessa penningar för att jag icke skulle behöfva begära allmosor pi någon tid, och jag begär endast för inatt klostret beskydd. I morgon fortsätter jag min väg. Nunnan förde henne till abbedissan. Detta akt ningsvärda fruntimmer förrättade sin bön, då d inträdde i hennes kammare; portvakterskan knä förl vid dörren och Prascovia följde exemplet Då förestånderskan slutat bönen, nalkades hon der unga flickan, som förblef liggande på knä, och upplyfte henne med godhet. Prascovia sade henne sitt namn och ändamålet med resan. Hon visade henne sitt pass och begärde gästfrihet öfver natten, hvilket bifölls. Omgifven af flera nunper; som nyfikenheten lockat till abbedissans karmdRre svarade hon på de mångdubblade frågor sofratäll ir år