Aftonbladet – 7 juli 1843, sida 2

kan ville att denne insjuknade vid passerandet if bergpassen, och nödgades stanna i en liten by vid stränderna af Khama: hon blef således öfverlemnad åt sig slelf och beröfvad hans stöd, men bann dock lyckligt och utan äfventyr till Khamas utlopp i Wolga. Från detta ställe drogs båten på tloden af hästar. Under de bhbältiga stormar, som ofta hemsöka denna trakt, hände det sig att, då båtkarlen, hvilken med en stor åra, som tjente till styre, ville aflägsna båten från stranden, tre passagerare af de flere, som sutto på sidan afbåten, och icke hunno draga sig tillbaka, och ibland dessa Prascovia, blefvo kastade i floden. Man uppdrog henne genast, utan att hon skadades; men hon blygdes så mycket att ömsa kläder i allas åsyn, alt hon heldre lät dem torka på kroppen: en bäftig förkylning följde deraf, denna inverkade sedermera mycket menligt på hennes helsa. (Forts. följer.) 7z ———ENEERTTIn Du — En upg man, något blyg och enfaldig, ville börja samtal med ett yackert fruntimmer, som satt framför honom på en bänk i Luxemburgska trädgården, och begagnade sig af ett ögonblick, då en insekt satt sig bak på hennes schal. — Min frun, sade han, jag får säga er att ni har ett kräk här bakom er.n — Ack! min Gud!, svarade fruntimret och vände sig om, liksom förundrad och rädd, jag visste ej att mni var der, min herre.n — En man, som ville anses för hederlig karl, blef en gång öfverbevist, att han gjort orätt i spel, och i förtreten deröfver kastade man ut honom genom fenstret i första våningen. Ian steg upp och gick att rådfråga en af sina vänner, hvad han nu borde göra? Jag har blott eit råd att gifva er, svarade denne, det är, att hädanefter aldrig spela annat än på nedra botten.