Aftonbladet – 7 juli 1843, sida 2

lemna kbenne i försynens vård, som så synbart beskyddade henne. Fru Milin och hennes vän hade säl dittills ingenting försummat, för att afråda henne; de hade gjort henne de fördelaktigaste anbud, för att qvarhålla benne längre hos dem; men ingenting kunde rubba hennes föresatser. Hon förebrådde sig till och med den välmåga och lycka, hon njöt i Jekatarineburg. vHvad gör min fader nu, ensam som han är i öknen, under det hans dotter glömmer sig bär, midt ibland lifvets njutningar ? Sådan var den fråga, som ständigt framställde sig för Prascovia. De begge fruntimmerna beslöto sig då att lemna henne medel, för att fortsätta resan. Vid vårens ankomst hyrde fru Milin en plats åt Prascovia på ett transportfartyg, efter att förut hafva försett henne med hvad hon kunde behöfva; hon ställde henne under vården af en person, som för handelsaffärer reste till Nijeni och hvilken var van vid denna svåra resa. Innan man passerat Uralberget, som skiljer Jekatarineburg från Nijeni, inskeppar man sig pa floden, som upprinner på samma berg och flyter mot norden. Man fördas på vattnet ända till Tobolfloden, som man åter lemnar, för att bestiga bergen. Passagen är väl hvarken synnerligt hög eller mycket svår. Då man kommit öfver berget, inskeppar man sig på nytt, på vatten, som flyter i Wolga. Prascovia, som icke hade medel att hyra sig en postvagn, begagnade en af dessa talrika foror, som transportera jern och salt på Tchousowa och Khama. Hennes ledsagare bjelpte henne under alla besvärligheterna af en lång resa, som hon icke kunnat göra ensam, utan att löpa stora faror; men olyc