Aftonbladet – 7 juli 1843, sida 2

ciella frågor. Vidare kan man nämna Zomboresevies, representant för Theresiopol, och genom flera artiklar i Pesti Hirlap fördelaktigt känd såsom en ifrig och skicklig fullmäktig vid den inre stadsreformen. Såsom utmärkte prisas äfven Koller, andre deputerad för Pesth, och Häzman, deputerad för Ofen; bristen på offentlighet vid förhandlingarne rörande stadsbestyren gör att de ännu ej baft tillfälle göra sina talanger allmänt kände. Om deputerade för kapitlen och de frånvarande magnaterna, hvilka älven hafva säte i ständernas församling, känner man ännu intet. Om magnatförsamlingen vilja vi endast nämna, att man icke kan så noga bestämma och karakterisera den, emedan, utom de verldsliga och andliga ledamöterna, alla rikets magnater, så snart de uppnått myndighetsåren, kunna inkallas, och deltaga i förhandlingarne, utan att detta på minstaj sätt hindrar dem ifrån att icke infinna sig,i hvilket fall de hafva den anomala rättigheten att vid; nedre församlingen kunna skicka sina representanter, hvilka under förra riksdagen uppgingo till 300 — denna rättighet, att icke säga förbindelse, att vid ständerförsamlingen låta representera sig, är utsträckt äfven till magnaternas enkor. Dessa representanter äga alla tillhopa, liksom städerna, endast ett kollektivt votum, i stället att om 1608 års lag, hvilken städerna åberopat, skulle åter upplifvas, de fingo rösta per capita. Men för att återkomma till magnatförsamlingen, så följer af denna rättighet att infinna sig eller uteblifva, att dess politiska färg icke kan blifva stående under en hel riksdag, hvarföre man här endast vill vidröra de utmärktaste af begge partierna. Om erkehertig Palatinen vilja vi blott upprepa Horatii: desine . . . magna modis tenuere parvis. Äfven om de begge, näst honom högsta Ungerns embetsmän, rikskansleren gref Anton Moaylith och öfverlandtdomaren Georg Mayläth vilja vi endast anföra, att de äro för sina djupa insigter och äkta patriotism allmänt högaktade män, hvilka allmänna opinionen tacksamt tillerkänner förtjensten, att bafva bilagt de förut uppkomna beklagliga skiljaktigheterne och återställt den nu så välsignelserika statsmakternas endrägt. För öfrigt räknar regeringens parti såväl uti riksbaronernas och öfvergespanernas klass, som äfven bland magnaterna utan embeten, ett så betydande antal af skickliga statsmön och lyckliga talare, att utrymmet ej nu medgifver att anföra dem alla. Endast gref Joseph Teleky, guvernör öfver Siebenbärgen, vill man här upptaga; han är en afde snillrikaste, lärdaste och mest populära statsmän i Ungern, samt president för Ungerska akademien. Bland kyrkans förnämste berömmes isynnerhet Csanäderbiskopen Lonovies, hvilken för någon tid sedan fick i uppdrag en diplomatisk mission till påfven i och för de blandade äktenskapen. Han är lika utmärkt talare, mångsidig och grundlig lärd, som värdig prelat. Oppositionens bänkar äro och hafva alltjemt i magnatförsamlingen varit sparsamt besatta och dess ledamöter ständigt befunnit sig i minoriteten, hvarföre också denna har en ännu mindre bestämd typ, helst ledamöternas afgående och tillströmmande oupphörligt växlar, så att endast få af dem äro att anse som beständiga deltagare i riksdagsförhandlingarne, hvarföre vi för närvarande omnämna allenast trenne af magnatoppositionens utmärktaste personer, neml. gref Ludvig Bathyanyi, icke allenast en af de rikaste enskilte män, utan äfven begåfvad med ett genomträngande förstånd och varm fäderneslandskärlek; han är äfven ordförande i Ungerska konstflitföreningen med flera andra associationer, hvilkas framgång han både med materiella och intellektuella medel befordrar; Baron Joseph Cötoös, en af nutidens största poeter, lika utmärkt som politikus ech lysande talare, samt gref Ladislaus Teleky, broder till den här förut nämndefguvernören öfver Siebenbärgen, der han redan vid tvänne landtdagar varit en af de mest inflytelserika chefer och ledare för oppositionsoch reformpartiet. Honom och hans politiska vänners dels personhga och dels parlamentariska medverkan får man hufvudsakligen tillskrifva, att Siebenbärgen i några beslut under sista landtdagen skyndat framom sitt moderland, Ungern, på banan för tidsenliga reformer, nemligen i besluten om en utvidgad besittningsrätt för alla äfven ofrälse inbyggare i landet; adelns proportionerliga deltagande i utgörandet af almänna arbeten och kompetens till statens högsta embeten för alla dertill lämpliga, äfven 0Ofrälse invånare. Dessa Siebenbärgerständernas beslut äro förelagda regeringen till sanktion, och väl är det sannt, att, ännu vid landtdagens slut ingenting derifrån afhördes, likväl finnes ingen orsak till tvifvel, att ju de icke vid nästa landtdag af regeringen bifallas. Slutligen vilja viäfven omnämna en ledamot af magnatförsamlingen, hvars namn är frejdadt äfven utomlands, nemligen grefre Stephan Szechenyi; hans förtjenster om sitt SPETS NT ENE GAN NOTES El KPN REINE