SAMT IAS SN SPAM as SS feesfes we MSUREE ff FARSE RIS (A. B:s not.) BLANDADB ÄMNEN: SÄLLSKAPSTONEN UNDER FRÅNSKA KEJSARVALDET. (Slut fr. gårdagsbl.) Många af de nya memoireförfattarne hafva all icke känt madame Recamier. Då ett fruntimmer ä1 ovanligt skönt, så är afunden gerna beredd att til lägga henne ringa förstånd. Men madame Recamiei är lika så bildad, som hon en gång varit skön; hor är lika behaglig och ålskvärd, som snillrik. Ett själ. löst fruntimmer skulle icke i mer än 20 år räkna: herr Chateaubriand bland dem, som dagligen och re. gelmässigt besökte henne. Detta är icke någon ro. mantisk böjelse, hvilket likaledes okunniga, som aldrig satt en fot inom Abbaye aux Bois, här och der hs I berättat, utan en genom aktning och lång erfarenhet grundlagd och mognad vänskap. Att det är en stor skilnad mellan madame Staäls gnistrande konversation och mad. Recamiers älskvärda sätt att vara, förstäs at sig sjelf. Mad. Tallien var mindre bildad och hade blifvit vårdslösad i sin ungdom; men hon ersatte denna brist genom ett naturligen godt förstånd. Då er fransman ondskefullt påstår, att hon icke kunnai skrifva, så betyder det blott att hon icke skref vä nog, för att lemna några litterära produkter. Mar har ofta satt på madame Talliens räkning, ännu som furstinna de Chimay, hennes mäns handlingar, men det är intet tvifvel, att hon under revolutionen räddade ganska många offer. Bland dessa var äfven markisinnan Bethisy, mor till den ännu lefvande grefvinnan Grabowska. Då Tallien, vid , Bourbonernas återkomst 1844, för alltid blef förvist ifrån Frankrike, bad grefvinnan Grabowska Ludvig XVIII låta hono:n qvarstanna i Paris under polisens uppsigt. Genom samma förbön åtnjöt han till sin död en pension. En del at grefvinnan Grabowksas familj tadlade denna bemedling för :den fordne konventsledamoten, och den en gång genom Tallien räddade modren lät i sitt testamente grefvinnan Grabowska böta för sin tacksamhet. En sädan olycklig intolerans har ofta förföljt den sköna furstinnan de Chimay, ty alltid har det funnits royalister, som varit mera royalistiskt sinnade än konungen sjelf, såsom Ludvig XVIII ofta yttrade. Så befann sig furstinnan de Chimay en gång på en bal hos herr de Måresehalchi, åtföljd af en af sina slägtiogar. Då hon skulle -bege sig från ett run till ett annat, såg hon midt emot sig grefvinnan de St. Brice, som åtföljdes -af-en annan dam, hvilken frågade hvem den sköna frun vore. Högt skrattande, svarade fru de St. Brice spefullt, i det hon fixerade furstinnan: Det är madame Tallien med sin nye gemål, Då mad. Talliens ledsagare uppbrusade öfver denna impertinens, sade fru de Chimay högt: blif icke ond min kusin, jag finner det helt naturligt, att fru de St. Brice bättre erinrar sig namnet Tallien; än mitt nuvarande, ty det vår under detta namn jag hade den lyckan att rädda hennes lif. Fru de St. Brice hade verkligen under revo!utionen blifvit dömd till guillotinen, men undandold och räddad af madame Tallien. En ända till äckel i alla. memoirer upprepad anekdot har öfverallt. blifvit vanställd. Här följer den i sin sanna skepnad, sådan jag hört den ur madame Recamiers egen mun, i hennes förtroligare salong, och framför ett något smickradt porträtt af hennes väninna. En ganska välkänd herre, hvars namn icke gör något till saken, satt en dag vid bordet mellan madame Staöl och mad. Recamier och tyckte sig vara ytterst galant och qvick då han sade: Hvilken lycka ör mig, som fått plats mellan snillet och skönheten. Fru Staöl svarade icke med den ohöflighet, man i så många memoirer tillagt henne: utan att besitta nåsondera, utan hon sade: sDet är första gången man sallat mig för skön, och jag måste tacka er för denna compliment., På detta fina sätt hämnades mad. Staöl å samma gång sig sjelf och sin väninna. Madame Staöl utgjorde på visst sätt centern för den mnämnda qgvinliga oppositionen, och ehuru hon icke var synnerligen älskad i förstaden St. Germain, så örde hon dock, såsom det snillrikaste af dåvarande runtimmer, ordet. Man påstår med orätt, att mad. Staöls opposition först skulle datera sig ifrån den dag, lå hon frågade Napoleon hvilket fruntimmer han mest iktade, och erhöll till svar: det som ger staten de lesta barn. Mad. Staöl beundrade hos Napoleon de örsta åren af hans bana och isynnerhet d2 tider, då an befriade Frankrike från det smutsiga direktorieäldet, utan tyranni grundlade den allmänna ordninen och tillkämpade sig dessa italienska segrar, som unna räknas till-de största strategiska mästerverk. i Mad. Staöl, häftig och enthusiastisk som hvarje själfull! ersonlighet, må ofta hafva yttrat den önskan, att medi. in talång vinna: inflytande — hon har ofta skrifvitji ref till Napoleon i denna syftning. — Detta bevisari kväl icke att hon skulle gillat hans alltmer utbildadej, abrerings-system, hans med hvarje år tilltagande eri. fringslystnad och hans hat till oberöende hos andralt