NÅGRA AF UNGERSKA RIKSDAGENS NOTABILITETER. Ungerska riksdagen har sedan någon tid varit samlad och åter börjat arbeta på den reform, som sedan länge utgjort föremålet för detta lands önskningar. Aflägsenheten och den omständigheten, att Ungern icke betraktas såsom någon sjelfständig medlem af europeiska statsförbundet, synas väl göra detta land och dess politiska rörelser mindre vigtiga för oss; men det gifves andra afseenden för folkens sympatier än grannskapet och det, oftast blott nominella, värdet på staternas ranglista, och bland dessa är känslan för frihet och lagstadgadt samhällsskick det vigtigaste för alla fria folk. I detta hänseende förtjenar det näsvarande Ungern fulikomligt alla de sympatier, som det fordna Ungerns ridderliga öden hos oss uppväckt. Der föregår nemligen ett omisskänligt sträfvande att höja folket ur det förtryck, hvarunder fremmande autokrater och inhemsk feodalism hållit det kufvadt. Så mycket än dessa makter ega gemensamt, har likväl ordet frihet, uttaladt på ungerska riksdagarne, redan kommit deras intressen att korsa hvarandra, och det är sannolikt, ja väl säkert, att ur konflikten mellan dessa intressen skall framgå seger för hela folket. Striden härom är på allvar börjad och i samma mån lärorik, som chancerna för och mot ofta vexla. En teckning af ungerska riksdagens fysionomi och de utmärktaste män, som konstituera densamma, synes således böra vara välkommen och vi meddela derföre en sådan, sammanfattad af en korrespondent i Allgemeine Zeitung, som tyckes väl bekant med ställningar och förhållanden och yttrar sig på följande sätt: Vid de föregående riksdagarne, der betydande skiljaktigbeter emellan regering och Ständer yppat sig, — vid de så kallade Gravaminal-riksdagarne, — söndrade sig så väl medlemmarne af ständerna som magnattafeln uti hvarandra motsatta partier, nemligen regeringens och oppositionens. Detta förhållande har likväl numera, till lycka för landet, till största delen upphört. Dock gifves det ännu fråzor, hvilka, om de komma under diskussion vid innevarande riksdag, torde föranleda skiljaktigheter emellan exekutiva makten och f. d. oppositionens medlemmar, neml. sådana frågor som afskaffandet af censuren, juryn, vilkoren för en modifikation i tu lbestämningarne, grundskatterna m. m. Innevarande riksdags uppgift är likväl genomdrifvandet af tidsenliga reformer, minskandet af de för det allmännas väl skadliga adelsprivilegierna och ökandet af de ofrälse ståndens politiska rättigheter — reformer, som lika mycket äro i regeringens, som landets intresse. Men häruti. kommer den förr så skarpt uppdragna gränslinien, hvilken förr söndrat nyssnämnde partier, alt försvinna eller åtminstone rubbas. Likväl finnes ingen anledning att tro, det någon fraktion af f. d. oppositionen, åtminstone i ständerförsamlingen, skall upträda emot de liberala iderna, om man undantager beskattningsfrågan, i hvilket afseende många hberala deputerade äro bundna genom sjelfva deras instruktioner; dock är det ganska sannolikt, att en stor del af regeringens parti, utaf begge församlingarne, skall rösta för de reformer, som komma att proponeras: en omständigbet, som kan befordra deras genomdrifvande i magnatförsamlingen, hvilket eijest skulle varit ovisst. På detta sätt torde vid denna riksdag, i afs2ende på många frågor, partierna gruppera sig mycket olika och ett i antal och intelligens öfverlägset, från de förut skilda fraktionerna förstärkt reformparti, i de flesta fall bekämpa endast en liten hop oböjliga konservative. Detta såsom en upplysning och inledning i allmänhet. — Då likväl många personers, till och med municipaliteters, ställning först under riksdagens gång kan bestämmas och kanske äfven snart förändra sig, vilja vi här ännu betjena oss af de vanliga benämningarne regeringsoch oppositionsparti, — epitheter, som uti ett konstitutionelt land, med afseende på alla frågor, aldrig kunna helt och bållet. upphöra. Innan vi tala om de mera betydande medlem-:marne af pågående riksdag; vilja vi nämna något om förra riksdagens: eelebriteter, ihvilka nu afgått och hvilkas frånvaro heklagas af alla partiernas förnämste ledamöter, hvilket äfven på visst sätt hörer: till denna riksdags karakteristik. Främst bland dessa stir Frans Deåk, f. d. deputerad för, Zala, i de sförra rikslörsamlingarne chef och ledstjerna för oppositionen, hvilken med obetingadt förtroende följde hans råd; orubblig i sinä politiska grundsatser och likväl för, regeringen icke mindrie vigtig än för sitt egetparti. Endast hans vältatighetsförmåga och säkra parlamentariska takt kan jemföras: medorenheten af hans personliga karakter. Hans plats, såsom deputerad för Zaladerkomitatet har ännu förblifyit obesatt; hvilken omständighet, tillika. med den. reaktion, som bildat sig i komitatet, låter hoppas, att be