eller något dylikt för några skillingar, och läse tyska, franska och engelska tidningar; — på Caf Dannemark finnas äfven danska och svenska. Da mer och herrar, rika och fattiga, höga och låg: ha obehindradt tillträde, utan afseende på slång och värdighet. Bonden och baronen, soldaten och hans kapten sitta om hvarandra jemte deras damer, hvar och en representerande, så godt han förmår, sitt läseoch lefnadsyett. Den som med uppmärksamhet bivistar caferna kan lära mycket, — ty all bildning som vinnes genom umgänget med menniskor blir mera praktisk, mera alefvande,, än den som blott fås genom studier. Och bo vill neka den stora betydelsen af dessa och alla dylika föreningar?! — Är det ej skönt att se bondqvinnan här utan tafatthet, nalkas den förnäma damen, utan att på något sätt vilja nedsätta eller förolämpa henne?! Ar det ej skönt att se soldaten med aktning helsa på sin kapten och sedan ta plats bredvid honom.) Niblir ej här förolämpad af hopen, om ni ej sjelf förnärmar dess menskliga rättigheter. På theatern, t. ex. behöfver Ni endast lägga en tidning eller er handske på bänken, och ingen rubbar denv(Jag talar nu om parterren. Sak samma gäller naturligtvis i logerna.) Betjenter, drängar och pigor måste man här behandla som menniskor, ty de låta ej tåligt piska sig, såsom det stundom sker i norden. För stryk ges här stryk igen, i fall någon vågar försöka karbasen. Och Frankrikes ahögdjur AES Nå ja! Hvad de tänka och önska, det vet man icke så noga, men säkert är alt borgerskapet här vet att ta sina personer i säkerhet och Gud bjelpe de quasiförnäraa asmågossar,, som här ville spela gäck med borgarmamsellerna. Det der callraödmjukaste, otäcka rygebugtandet, som riktigt. vanärar våra svenskar, känner man här, blott efter berättelse, och anser det med skäl för en barbarisk lemning från den gamla tiden., ) Hos oss deremot finnas exempel att på ångfartygen, äfven under lustresor då alla platser betalas lika, en qvinna som bär schalett eller hufvudkläde, om än aldrig så anständig, af kaptenen bortvisas från halfdäcket och tillsäges att hålla sig på fördäcket. der ofta ingen stol eller bänk att sitta på finnes, Det är icke alltid fartygschefens egen böjelse, söm föranleder honom visa en sådan ohöflighet, utan de bättre klädda klassernas fåfänga, som tror värdigheten lida om en schalett kommer dem förnära. (A. B:s not.)