Då vi ofta bemödat oss att fästa uppmärksamheten på det hinder för bildning och humanitet, som uppkommer från barbarismen i de bättre lottade klassernas sätt att i dagliga umgänget bemöta de af lycka eller samhällsinrättningen mindre gynnade klasserna, är det med nöje vi meddela följande stycke af ett bref, som finnes intaget i Barometern för den 28 Juni. Författaren är Barometerns redaktör, som, efter hvad vi redan omnämnt, gjort en resa till södra Europa, och då brefvet skrefs, (eller den 8 Juni,) befann sig i Paris. Det synes tydligen att denne författare, som eljest i sina teckningar af de södra ländernas lefnadssätt röjt så mycken förkärlek för våra nordiska seder — hvilket vi förföfrigt icke räkna honom till lyte — blifvit synnerligen frapperad af den humanitet, som i Paris råder i umgänget emellad de högre och lägre klasserna, och att han, som sjelf är en human person, funnit detta umgängessätt angenämare än det motsatta, som hos oss är det vanligaste. Han talar om kaffeerne, om hvilka han hört alt de i London skola vara dåliga och göra vistandet der oangenämt, samt säger i anleding deral: Å Nej; tacka villjag då Paris, som, säge hvad man vill om dess många absurditeter, likväl är en utmärkt treflig och intressant stad, nästan i all ting. Det är t. ex., ruskigt, såsom nu; Ni vill ej ta ert kaffe i hotellet; icke ta er adejeuner å la fourchette långt borta; Ni är, med ett ord sagdt, icke disponerad till någon ting annat än att läsa tidningarne och revyerna, ta en kopp kaffe, buljong, e!!er någon ting annat, hvad Ni behagar. Nå väl! Strax i närheten af hotellet har Ni Palais royals mångfaldiga, briljanta eafer, — och hvart helst Ni går, i Paris, så har Ni, 2; 3 å 4 sådana, för hvart 50:de steg Ni tar. Alltså: Ni går in; ni bryr er icke om speglarnes och förgyllningarnes glans, m. m. dylikt, ni ger akt på menniskorna. Nå väll De som förut gått eller stått derute, med tidningar och broschyrer i handen, gå nu in, i cafeerna, emedan det regnar; der rangera sig vänner och ovänner, utan all annan rang, än anständighetens. Ni tar en kopp kaffe,