Aftonbladet – 6 juli 1843, sida 2

Men då hon hörde af de rosslande andetagen, at! hennes värdfolk insomnat, lugnade hon sig småiningom och föll slutligen, uttröttad till kropF och själ, i en djup sömn. Det var ljus dager då gumman väckte upp henne. Hon blef nu helt förvånad att finna de gamla mycket vänligare och naturligare mot henne. Gumman lagade til litet mat åt henne med mycket mera ifver, är om aftonen. Hon framsatte en portion varm stchi ), och mannen upplyfte en planka i golfvet bvarunder han framtog: ett krus Kvas ) sam! slog i åt henne en mugg full. Något lugnad a detta goda bemötande, svarade hon med öppen het på deras frågor och berättade dem en del a sin historia. De tycktes fatta intresse derför och, viljande godtgöra sitt förra bemötande, för säkrade de henne, att de endast derföre vela veta om hon bade penningar, att de fruktade de hon vore en tjuf, men att, ifall hon genomräk. nade sina penningar, hon lätt kunde se att de ickt ämnat bestjäla henne. Prascovia tog slutligen far. väl af dem, utan att veta om hon egentliger vore skyldig dem så mycken tacksamhet; mer kännande sig mycket glad, så fort hon befann si; utom deras port. Då hon gått några verst utom staden, blef hor nyfiken att se huru mycket penningar, hon had i behåll. Läsaren skall utan tvifvel bli lika öf verraskad, som hon, då han får veta att hon, stället för åttio kopek, ägde hundratjugo; henne. värdfolk hade tillagt fyratio. Prascovia berättade gerna denna tilldragelse så. som ett synnerligt bevis på Försynens beskydd ) Surkål; kokad på salt fläsk. ) En dryck, som mycket begagnas i Ryssland.