Aftonbladet – 6 juli 1843, sida 1

om de härledde sig ifrån någon dålig tanka, som man fattat om henne. Den goda verkan hon, som vi nyss nämnt, rönt af passets uppvisande, föranlät henne att sedermera under vägen uppvisa detta så ofta hon önskade erhålla någon större bje!p; hon stod nemligen beskrifven. såsom dotter till en kapten, och detta gagnade henne ofta. Hon tillstod imedlertid, att missödet att hafva blifvit tilibakavisad sällan inträffade, då deremot hon rönt oräkneliga prof på en mensklig och välvillig: behandling. Man skall föreställa sig,, sade hon efteråt, ,att min resa varit mycket olycksfull, emedan jag endast berättat mina motgångar och de bryderier, i hvilka jag befunnit mig, och att jag icke sagt något om det goda bemötande, jag rönt, men hvarom säkert ingen önskat veta något.n Bland de svåra belägenheter, som hon under resan iråkade, var det en, hvaraf hon trodde sig hotad till: lifvet, och som förtjenar att närmare omnämnas. Hon hade en afton anländt till en by, och vandrade långs husen, för att söka en bostad, då en bonde, som vägrat emottaga henne, återvände och kallade henne tillbaka. . Det var en gammal man, med ett mycket, elakt utseende. Prascovia tvekade om hon skulle emottaga hans anbud eller ej, men följde med till slut, emedan hon fruktade att blifva utan nattherberge. I bondens stuga fanns endast en gammal qvinna, hvilken hade ett ännu, styggare utseende än bonden. Denna tillslöt sorgfälligt dörren och nedsläppte förbängen för fönsterluckorna. De mottogo henne utan någon välvilja, och deras utseende vär så ovanligt, att Prascovia kände en viss fruktan,; och ansåg