Aftonbladet – 5 juli 1843, sida 1

en klan till det öde som för framtiden väntade dem. Utan alt just tro på några olycksdagar, ville hon icke gerna företaga något på Måndagen ) och tyckte icke om att saltkaret slogs omkul!. Nåsen gång tog hon bibeln och öppnade den slumpvis samt sökte i den första rad, som kom henne för ögonen, någonting analogt med sin ställning och hvaraf hon kunde draga en god slutledning. Detta sätt att rådfråga ödet är mycket allmänt i Ryssland; då raden är utan betydelse, begynner man om igen, och genom att något hårdraga meninzen, kommer man till slut dit man vill. Olycklige fästa sig vid allt, och utan att lemna mycket förtroende till dessa spådomar, röna de ett visst nöje då spådomarne öfverensstämma med deras förhoppningar. Lopouloff brukade hvarje afton läsa ett kapitel ur bibeln för sin familj: han förklarade för fruntimren de slavoniska orden, som de icke förstodo och detta behagade på det högsta hans dotter. Vid slutet af den dystra aftonen befunno sig alla tre sittande omkring det bord, der den heliga boken låg; läsningen var slutad och den dystraste tystnad herrskade bland dem, då Prascovia vände sig till sin moder och, endast för att börja ett samtal, sade: vöppna boken, min mor, och läs på högra sidan. elfte raden. Modren tog hastigt boken, öppnade den med en knappnål; derefter räknade hon raderna tills hon kom till den elfte, och läste med hög röst: En Herrans engel talade till Agar från himmelen och sade till honom: hvad gör du der? frukta intet., Tillämpningen af denna strof ur den Heliga Skrift var alltför enkel, att den tydliga analogien ) I Ryssland anses Måndagen bland folket för en 0lycksdag. Motviljan att företaga något, isynnerhet en resa, på Måndagen är så allmän, att äfven det obetydliga antal personer, som icke dela denna vidskepelse, gifva efter derför af aktning för den allmänna, nästan religiösa tron derpå, som herrskar bland Ryssarne.