Aftonbladet – 29 juni 1843, sida 3

ee — — NY FÖRSTENING. Vid en af de sednare sessionerna i Glasgowska geologiska sällskapet förevisades en förstening, som man funnit i Dolmornocks stenkolsgrufvor på ett djup af minst 3500 fot under jordytan. Den bestod af ett växtstycke, hvarpå fanns en insekt af en flugas storlck och, såsom man förmodar, tillhörande en numera utgången art af slägtet Limnobia. Exemplaret är så mycket märkvärdigare, som man hittills aldrig funnit förstenade insekter istenkol. — ÅLEXANDER Vv. HUMBOLDTS 2ya och med så mycken otålighet väntade arb-te: Central-Asien, undersökningar af bergskedjorna och den komparativa Alimatologien har nu utkommit hos Gide i Paris i 3 band 8:o af 444 !V, ark, 44 plancher och en karta (pris: omkring 435 Rdr Bko). En tysk bearbetning är i verket och, som man tror, af bättre beskaffenhet än de för det mesta högst usla öfversättningar, som lemnats af den utmärkta mannens förra arbeten. — EN MAJESTÄTISK PÄR. En hufvudman för det urgamla huset Seymour (ursprungligen Saint Maur), hvilken lefde under de sista Stuarts och de första konungarna af hannoverska linien, kallades allmänt af sina samtida för den stolta hertigen af Somerset. Ingen konung kunde hysa ett högre begrepp om sin värdighet, än denne pär af England. Sällan nedlät han sig till att tala till sina tjenare: de voro inlärda att af tecken se hans vilja. Då han reste ut på landet skickades betjenter förut för att drifva undan allt som var honom i vägen, på det han måtte kunna komma fram ohehindrad och osedd. Hans första fru var af slägten Percy, den andra var en född Finck, dotter af grefven af Winchelsea and Nottingham. Denne sednare gaf honom en gång skämtande ett sakta slag på axeln med sin solfjeder. Han tog detta mycket illa och anmärkte: Min första gemål var en Percy, men hon tog sig aldrig en sådan frihet. Då han sof middag, måste en af hans döttrar stående afvakta hans befallningar. En gång vaknade han och fann sin dotter Charlotte, hvilken tröttnat vid att stå, sittande på en stol. Han förebrådde henne detta, såsom en stor pligtförgätenhet, och hotade att låta henne umegälla det. I sitt testamente gaf han veriligen henne 20,000 mindre än hennes syster. — TREHUNDRA DOLLARS ÅRLIGT UNDERHÅLL FÖR EN örFiL. Revillagigedo, vicekonung öfver Mexiko, gick ofta omkring på hufvustadens gator, blott åtföljd af en eller två adjutanter. En afton vandrade han i närheten af en stadsport och varseblef en vacker flicka, som gick ensam. invid muren. Han befallde sina adjutanter stanna, gick efter flickan och erbjöd henne med dristig förtrolighet sin arm. Till hans stora förundran blef svaret en bestämd vägran. Hvarföre denna tillgjordhet, min sköna? sade Revillagigedo, ni är ju ändå ute på äfventyr. Härvid blef han ännu närgåognare än förut. Den stackars flickan blef i början förskräckt, men repade snart mod, gal vicekonungen en duktig örfil och sprang derpå sin väg, så fort, att han ej kunde följa henne. Vid ett sådant uppförande fann Revillagigedo snart, att han föro-. lämpat en anständig flicka och skickade sina adjutanter för att söka rätt på henne. De fingo snart underrättelse, att hon, för att uppehålla sin gamla, sjuka moder, gaf undervisning i musik och att hon just nu kommit från en lärjunge, som bodde utom staden. Så snart vicekonungen erhållit denna underrättelse, gaf han henne ett årligt underhåll af 4,200 Rdr. Hon skall ännu, vid hög ålder, lefva i Mexico. — DEN GALÅNTE, GIFTA MANNEN. En fru G.,lärarinna i en liten stad i Normandie, lefde sedan flere år skiljd från sin man, hyilken öfvergifvit henne. En angelägen sak nödgade henne en gång att resa till Paris. Knappt inkommen på gatan Saint Lazare, mötte hon sin man, som bjöd henne armen med orden: Jag hoppas att ni ej väntar någon annan kavaljer än mig. Frun antog darrande tillbudet och följde honom till ett hotel garni. Der visade hennes man henne den ömmaste uppmärksamhet, så att hon förlät honom hans:förra! synder och redan motsåg en glad framtid. Följande morgon blef hon vid uppvaknandet mycket öfverraskad, då hon såg sig ensam. Hon väntade länge: slutligen steg hon upp för att kläda sig. Hon såg sig om efter sina saker: allt var försvunnet, till och med hennes börs, hennes ringar, hennes klocka o. d. Hon ropade på en uppasserska och erför, att Hr G. i dasbräckningen betalat räkningen och låtit bära bort sakerna. Den arma hustrun blef förtviflad och visade snart så otvetydiga tecken bill vansinne, att hon måste föras till ett dårhus. övre RSURLSNSRAN