Aftonbladet – 28 juni 1843, sida 2

TT stått, döm mig icke Herre efter som jag handlat, utan som jag velat. Blott han och mamsell Åkerlind sutto vid den gamle barnavännens bädd och begge kunde blott visa henne vänskap; bjelp var der ej mer att hoppas, ty instrumentet, på hvilket själen spelat, var förslitet. Det var en sommarafton, solen höll just på att gå ner och kastade ett rödgult sken på kyrktornet, der alla luckorna voro öppna. Klockorna ringde och nedåt gatan skred en likprocession, som väckte allas deltagande, om ej genom annat, för sin ovanlighet. Tolf hvitklädda flickor med blomsterkransar i håret och spår efter tårar på de glödande kinderna, buro en likkista mellan sig. Det var den gamla barnavännen som bars af sina lärjungar till grafven. Det var fullvexta flickor som förut gått i hennes skola, och som nu erbjudit sig att bevisa henne den sista tjensten. Lärarinnetjensten i flickskolan var ledig. Nu förkunnade fattigdirektionen, att hugade sökande borde anmäla sig inom trettio dagar, oeh när den sammanträdde, fann den blott en inlaga, och denna skrifven och undertecknad af Charlotte Åkerlind. Det blef en stor förundran i hela staden hvad den rika mamsellen tänkte på, ingen kunde förstå det, men alla kommo öfverens. om; att hon hade sina besynnerligheter, och funno i denna uttydning förklaring på allt; ty i allmänhet söker man ej att gå djupare. Man säger att en menniska är underlig, att hon ej är som andra menniskor; man är nöjd att man funnit denna förklaring på det i öfrigt oförklarliga; men man gör sig aldrig möda att efterforska orsaken till denna skiljaktighet från hvad massan tycker vara rält och passande, lika litet som man söker grunden hur en ädel menniska blir ädel och en brotts lig, brottslig. Imedlertid kunde man ej neka mamsell Åkerlinds begäran, och hon blef således kallad att vara lärarinna i stadens flickskola. Alla stadens fruntimmer, och frärast deribland kommerserådinnan Knööl, beklagade den stackars mamsell Åkerlind, som frivilligt åtagit sig det 0odrägliga göromålet, att undervisa fattiga barn och hålla dem till ordning och flit I (Slutet följer.)