Aftonbladet – 27 juni 1843, sida 2

— Parer Rocca. En resebeskrifning (Neapel och Neapolitanarne af Dr. K. A. Meyer), hvilken blifvit mycket fördelaktigt bedömd i England, innehåller, bland mycket roande, äfven följande anekdoter. Många af tiggarmunkarne och gatprodikanterne i Neapel utöfva ett underbart inflytande på lazaronerna. Om en af dem, pater Rocca, berättas så många qvicka och sinnrika yttranden, att man skulle kunna fylla hela band med sådana. I sina straffpredikningar gjorde han ingen åtskilnad på person. Öfta sade han saker, hvilka skulle hafva ådragit en mindre omtyckt straff af de högre; men Rocca fruktades afhög och låg. En dag predikade han på ett torg. I dag, talade han, vill jag se om j uppriktigt ångren edra synder.v Dermed började han en skakande botpredikan. Under det åhörarne lågo på knä, gräto, slogo sig för bröstet och visade alla tecken till den djupaste förkrossning, ropade han plötsligen: J som kännen sann ånger öfver edra synder, hijon upp händerna! — Alla händer sträcktes upp i luften. Helige erkcengel Miehaöl! ropade Rocca vidare, du som med ditt diamantsvärd står invid Guds domarestol, afhugg hvar hand, som här är uppräckt af hycklare I ett nu voro alla händer nere, och Rocca utgjöt en ny ström af straffande ord öfver sina åhörares synder och förstockade sinnelag. — En gång råkade Rocca i ordvexling med en Spanior. Han slog honom isynnerhet med det påståendet, att intet enda spanskt helgon fanns i himmelen. Spanioren blef alldeles förbluftad öfver detta käcka påstående, och Rocca berättade följande historia till bevis, I början insläpptes några. men de rökte så mycket cigarrer, alt madonnan och andra heliga jungfrur fingo ondt. S:t Peter funderade då mycket, buru han skulle blifva af med de obehagliga gästerna. Efter långt betänkande påfann han det rätta medlet. Han lät utanför himmelrikets port utropa, att en stor tjurfäktning föranstaltades. Vid detta rop skyndade alla de spanska helgonen ut genom porten, S:t Peter stängde den och ipsläppte åem ej mer,