jolisens talrika represertatiom vid detta tillfälle jar således af dubbelt skäl öfverflödig. — Tidningen Fedrelandet innehåller, i ett bref rån ångfartyget Tris, ett utdrag af de svar, om vid soireen på Vauxhallen gåfvos af Hrr Böggild, Hage och Poulsen på de proponerade kålarna. Detta läses i öfversättning i Allehanda ör i dag; men de meddelade fragmenterna återsilva så ofallständigt de vackra talen, att då dessa ära komma att framdeles upptagas i en serskild yeskrifning öfver hela resan, uppskjuta vi med leras meddelande. 1 and passagerarne med ångfartyget Gauthiod sistli gårdag var äfven härvarande danske mitistern grefve Moltke, som återvänder hem. Han nar vid hemkomsten utan tvifvel icke litet att oerätta om sina unga landsmäns vistelse på svensk ord. På samma gång med detta erfar man af de lanska tidningarne med högsta förvåning, icke llenast att ett nummer af tidningen Fedrelandet, hvari förekommer en anteckning om kandidaten Ploughs svar på den skål, som i Calmar proponerades till de danske resande, är belagdt med eslag, utan äfven, att kandidaten Piough personigen är af det danska Cancvelliet ställd under tilltal för samma tal, enligt uppgift, på den grund, att förnärmande utlåtelser mot Ryssland deri skola förekomma. Händelsevis hafva vi, genom ett href från Skåne, fått se detta nummer af Fxedrelandet och, efter vår öfvertygelse, finnes deri icke en skymt af yttrande, som går utöfver hvad man, oaktadt vår, i dessa afseenden stränga tryckfrihetslag, i alla tider här kunnat tillåta sig, nämligen att antyda, det en fara från östern hotar Sverges sjelfständighet, och att folket bör vara uppmärksamt, att icke inspinnas af det fina nätet af den östra grannens sluga (snedige) politik. Vi skole för öfrigt i nästa nummer meddela hela talet, sådant det förekommer i Fxdrelandet. Imedlertid är anledningens obetydlighet icke sakens märk värdigaste sida. Denna företer sig deri, att den danska regeringen tilltalar en person för en förment politisk förbrytelse, begången i ett annat land, och icke mot det landets egen regering, som denne person tillhör, utan mot en tredje. Om någonting behöfdes för at! påminna om det Shakespeariska uttrycket: there il somelhing rollen in the state of Danmark (Det finnes någonting ruttet i Danmark), så framlyser det visserligen i ett så oformligt och, som mar torde tycka, rent afvita förfarande; men man kar å andra sidan också säga, alt den Danska rege ringen haft bra brådt om, att gå uwnions-ideen förväg, då den redan betraktar hvad som sker Sverge såsom hade det tilldragit sig inom des egna gränser och vill sträcka sin faderliga förmyndarevård deröfver. Imedlertid kan den unga generationen och op positionisterne i Danmark aldrig få några lyckli gare bundsförvandter, än sådana förföljelser, son de ifrågavarande; man kan ej misstaga sig derom att de verka der på samma sätt, som förtrycl på yttranderätten öfverallt, och denna mottagnin hemma, efter gästandet i Sverige, är således, nä lallt räknas tillsammans, en verklig boppe fortunt —