Aftonbladet – 23 juni 1843, sida 2

(Insändt.) YTTERLIGARE OM DEN MISSLYCKADE lg SKJUTSREFORMEN. De många anmärkningar, som hittills och öppet blifvit gjorda emot Regeringens vidtagna beslut i skjutsregleringsfrågan, hafva icke ännu förmått framkalla någon förklaring eller försök till rättfärdigande af en åtgärd, hvilken, lindrigast sagdt, vållat icke endast en obelåtenhet hos största mängden af landets invånare, ojemnförlig med all annan öfver sednare tiders tilldragelser, utan äfven en verklig misströstan till Regeringens vilja och förmåga att uppfatta och bedöma vårt jordbruks och med detsamma förenade näringars sanna ställning och behof. Det måste ock vara hvarje medborgares rätt att, med vädjande till det allmänna och oförvillade omdömet, erinra om denna frågas stora vigt och inflytelse, samt om det i så många afseenden klandervärda misstaget att på detta sätt och med störande af all rättskänsla stadga maktmissbrukens och godtyckets fortfarande helgd, till inbillad fördel för några färre individer eller klasser, under det landet och större delen af dess nyttigare medlemmar sucka under ett deraf uppkommande olidligt förtryck. Vinsten häraf bör åtminstone blifva, att behandlingen af ämnet hålles fullkomligen öppen till den tid, då frågan af folkets representanter å nyo kan upptagas och blifva föremål för en allvarligare framställning. Hvad således först angår ämnets allmänna vigt och den betydenhet, som bordt fästas vid en tidsenlig förbättring af vårt skjutsväsende, så erfordras visserligen för insigten deraf blott en ytlig kännedom af statshushållningens enklaste grunder. Men våra statsmän par excellense hafva tydligen ådagalagt, att de icke ens känna detta a b c för så vidt man kan bedöma det efter resultatet af nu ifrågavarande sak, och fastän det varit hundrade gånger och än flera anfördt, omsagdt och bevisadt, hvad ingen menniska med någorlunda sundt förstånd bestrider, neml. att vår barbariska skjutsförfattning medför de olyckligaste följder så för det allmänna som för enskilda, måste dock nu nämnas: att skjutsskyldigheten borttager en oerhörd tid och arbetskraft, som för ett bättre ändamål går förlorad: att den kostar landet ej beräkneliga summor endast för inköp af hästar. hvilka icke sällan för jordbrukets direkta beho! blifva öfverflödiga: att den sålunda minskar de produktiva kreaturens antal och afkastning på ett kännbart sätt: att den qvarhåller allmogens jordbruk på en ganska låg ståndpunkt och ofta nog i en ytterlig vanmakt, samt slutligen, för att fullkomligen kröna verket, demoraliserar och försämrar nästan alla dem, som i och för detta yrke