Aftonbladet – 22 juni 1843, sida 3

sina bildningar, icke äfven skulle kunna sammansätta de så kallade oorganiska, i fall hon har behof af dem för samma ändamål. Då nu försto: ringsglasen låtit oss märka, att de minsta mikroskopiska varelser, hvilkas inre kroppsbyggnad man kunnat granska, äro i behof af att äta, likasom de större: men man ej kan om dem förutsätta att de förtära oorganiska ämnen mer än de andra; så måste ännu mindre varelser finnas, som tjena äfven dem till föda. Af samma orsak måste ytterligare finnas ännu mindre, som tjena deras r till föda: och så vidare, i oändlighet. Ty denna aftagande serie har ingen rationell gräns, utan endast den optiska, utöfver hvilken våra förstoringsglas icke kunna följa henne. Vill man till en bland de mycket aflägsna termerna i denna serie antaga den, der kemien finner sina atomer, af alldeles samma skäl som kemien antager sådana, eller att de återsynas oförändrade när kemien åtskiljer dem; så följer ingenting vidare deraf, än att äfven dessa atomer äro qvarlefvor af organiska varelser, och att kemiens så kallade elementer kunna vara alster af organiskt lif, vara organiska atomer, fastän kemien icke förmår sönderdela dem vidare. (Slutet följer.)