Aftonbladet – 22 juni 1843, sida 2

—— ————-s— — —? ?1)? X Z27— s— — sm så säger hustru min också, jag tror, att ni blifvit blinda allihop — men se, jag tycker icke så; jag tycker, att han helt enkelt är en kringresande löjtnant, som söker hvad han uppsluka må och som aldrig trifves hemma. Vet mamsell, jag hal aldrig tålt folk, som ej trifvas hemma, utan resel och flackar,. beständigt på landsvägarne. Mamsell Åkerlind var för mycket beskedlig at påminna den gode majoren, att han sjelf ej längt sedan varit en sådan person; hon teg. Mamsell tiger,, yttrade majoren, kanske ja icke har rätt; men se efter, mamsell, se efter att han icke får tala vid flickan. Det är svårt att vara spion,, svarade mam sellen, och dessutom träffar löjtnanten aldrig frö ken ensam, hon är alltid i majorskans sällskap. Jaha, det är just det befängda; hustru min ä alldeles blind för den der — I detsamma inträdde löjtnanten; han såg ej s upprymd ut, som vanligt, han till och med hade någonting förläget tecknadt i anletsdragen. Hm, hm), mumlade majoren — ja, god: mamsell, kom ihåg det jag sagt, yttrade han til Lotta, som lemnade rummet — mjuka tjenare herr löjtnant! hur gick det med quatre mainen? Ganska brax, sade löjtnanten. Men, herr ma jor, jag kommer nu till er i ett vigtigt ärende. ;Hm, hm — ja så, kan jag vara till tjenst mycket gerna. Jag har vistats i ert hus nu i nära sex vec korp, började löjtnanten, ni har bemött mig son en far och — Ja så — åh ja, derom skola vi ej tala, her löjtnant, inföll majoren, lika förlägen, som han gäst tycktes vara