Aftonbladet – 22 juni 1843, sida 2

— Den närvarande Fransyska lagstiftande makten och dess fördelningar gifva, likasom de Svenska riksdagarne, ehuru annorlunda sammansatt, ett talande bevis på, huru många goda och fosterländska bemödanden gå förlorade och stranda emot egoismen och det ena eller andra enskilda klassintresset, när representationen icke motsvarar och uttrycker de behof, hvilka förefinnas bland den majoritet, som tillsammanstagen kan kallas folket. En korrespondent i Ållgem, Zeitung för den dennes karakteriserar ställningen i Frankrike i detta afseende på följande sätt: Man kunde säga om de Fransyska kamrarna, att de i sin närvarande session väfva Penelopes väf, ösa vatten i Danaidernas såll eller rulla på den Sisyphiska stenen. Vi se huru de sedan fem månader arbetat med händer och fötter, huru de svettas under tyngden af de allmänna ärenderna, men vi söka förgäfves resultaterna af alla dessa bemödanden. I deputerade-, likasom i pärskammaren förhandlar man i veckotal om de mest trängande angelägna lagförslag, afväger hvarje enskild bestämmelse på guldvigt, pröfvar, öfverlägger på det sorgfälligaste om den minsta omständighet i ett beslut, och när det blir fråga om att till den sålunda mödosamt uppförda byggnaden foga den MaE SER SER KRESTNA SKETT