Aftonbladet – 21 juni 1843, sida 2

försvinner — så tänka männen i allmänhet, som blott se till ytan; men qvinnans skönaste roll den, som djupast ingriper i samhällslifvet, börjar just, då hennes blomningsperiod håller på att sluta, då hon blir maka och mor och uppfostrarinna för ett slägte, som i en kommande tid skall fortlefva och, drifven af den.kraft det fått i fädernehemmet, gå sin bana genom verlden. Äfven för den ogifta qvinnan är blomningstidens slut en vigtig hvilopunkt, då först blir hon lugn nog att med fast blick betrakta sin egen ställning till dem, som omgifva henne; hon blir nu först i stånd att leda andra, hon blir en nyttig, en älsklig samhällsmedlem. Fruntimrens ofta förvända uppfostran gör likväl, att denna period sednare inträder, än den borde, att de anse sig för barn och för unga flickor, när redan den första vårblomningen är förbi; det är ett olyckligt misstog att vilja vara flicka på bekostnad af sitt menniskovärde, och göra anspråk på skönhet, då den är försvunnen, liksom qvinnan icke egde annat värde, än det ytliga, som blommar på den rosiga kinden. J4Z (Forts. följer.) — DE UnGE LEGITIMISTERNE I FRANKRIKE. En korrespondent i Paris målar dessa förnäma ungherrar på följande sätt, i ett bref till en tysk tidningsredektien: Man mäste erkänna, att den gamla, fransyska adeln från 1789 var kunnig och bildad, att den läst mycket och, oaktadt all sin frivolitet, dock representerade nationens ädlaste kärna. : De störste statsmän, de bäste talare i nationalförsamlingen tillhörde detta stånd; de fleste emigranter förvärfvade sig genom sina kunskaper embeten, eller åtminstone bröd i utlandet. Men hurudana äro väl de nuvarande unge legitimisterne, så