Aftonbladet – 21 juni 1843, sida 2

hände det ofta, att hon föreslog sin man en liter resa, ett lustparti, hvari hon sjelf deltog. Dess: små resor voro de gladaste tillfällen, man kar länka sig; ty allt andades nöje och harmoni, oci de föreföllo desto roligare, som de sällan komme på. Men den, som mest förändrat sig, var fröker Adelaide, en fullväxt, ådert. nårig flicka, med blygsamma blickar och rosenkinder. Hon var en personifikation af fromhet, sammangjuten med ung; domlig glädje; hon var from, var mild och djup! religiös, men utan all surmulenhet, utan en end: skugga af svårmod, som så ofta utmärka dem, som vandra här i sorgedalen; hon var glad, men änd from. — Det är en konst, som man får lära sit af englarne, som fröjdas i fromhet, det är ocksi endast en. ung flicka, som på en gång kan vard from och glad, ty hon fruktar ännu ej lifvet: vexlingar. . Äfven mamsell Åkerlind hade förändrat sig: ty hon hade uppnått sina tjuguåtta år, detta är en stor förändring hos en flicka. Hennes första ungdomsfägring hade till en del flytt, den foördne friskheten, den fordna lättrörligheten hade lemna rum åt en viss vekhet och en viss värdighet förenade. Hon var ännu alltid behaglig, men vacke! var hon ej mera, ungdomens ros hade utblomma och bladen bleknat. Vi fästa oss så mycket vid qvinnans efemeriska skönhet, vid ungdomen och det behag, den har med sig, vi tyckas fordra, alt hennes uppfostran bör bilda henne fören 1lysande, men kort period, och vilja ej tilldela qvin nan andra kunskaper, än sådane, med hvilka hor kan upphöja elansen af sina så blommiga dagar vi tyckas anse hennes roll utspelad, då fägringer