Aftonbladet – 21 juni 1843, sida 1

INSPEKTOREN GRAVES SVAR Å ÖFVERSTI KLINGSTEDTS ARTIKEL. He Grave har, i anledning af den artikel h öfverste Klingstedt låtit införa i Aftonbladet fö Tisdagen den 43 dennes, begärt att jemväl få of fentliggjordt till vederläggning och sitt rättfärdi gande följande genmäle, hvilket Red. ansett si; ej böra förvägra: Till Redaktionen af Aftonbladet! Ehuru det sannerligen är högst oangenämt att mun huggas med mina vederparter i den famösa tvisten som nu redan så länge fyllt spalterna i Aftonblade och utgjort allmänna samtalsämnet i alla landsändar och ehuru opassande jag alltid ansett det vara at föra ett slikt käbbel inför en hel publik, måste ja dock medgifva, att i detta fallet kan det icke var så alldeles orätt att sökä få målet bedömdt af allmän na opinionens domstol, sedan ingen annan domsto tycks vilja befatta sig dermed, och endast derför ha jag funnit mig föranlåten uppsätta några berigtligan den till den så kallade försvarsskriften, som hr öfver sten Klingstedt fått införd i Aftonbladet A: 434 fö den 43 dennes, och för hyilka jag anhåller om ett rum Jag tillstår att jag minst väntat att hr öfverst Klingstedt skulle blifva den förste som bröt tystnaden icke derföre att ju hr öfverstens åtskilliga tillgöran den blifvit, i min, till kämnersrätten ingifna skrift, om nämnde, men derföre att hr öfversten bordt sc, at nämnde skrift blifvit uppsatt redan 4825 och sålede före den kollationering af ett och annat mellan mi; och öfversten, hvilken sednare egde rum, så att öfver sten väl kunnat märka, att jag ej haft för afsigt at upprifva gamla minnen, ehuru jag ej egde ändra e skrift, den jag ansåg nödigt att ibför rätta producera Det förefaller mig också, som om hr öfversten min dre af egen böjelse än andras tillskyndan tagit til pennan; åtminstone är metoden för försvaret så lik tit. Staaffs, att det ser ut, som båda skrifterna utgåt från samma byrä. Sålunda förekommer redan uti inledningen ungefår ligen samma språk som tit. Staaff nyttjat, nemligei åtskilligt om insinuationer och tillmälen samt skugg kastning på alla dem, som olyckligtvis kommit i be röring med mig,, och huru man borde finna grunda anledning att misstänka trovärdigheten af mina upp gifter etc. ete. För alla mina uppgifter har jag bifo gat bevisande handlingar och erbjudit mig komplette ra bevisningen. När derföre öfverste Klingstedt bed allmänheten misstänka mina uppgifter, så är det li! som han ville säga: misstro Grave, som företett bevis och tro mig på mina blotta ord. Det kommer nu oc derpå an, hvilkendera allmänheten anser mest intresse rad för en osanning: mig som begär att få en sak utreda eller hr öfversten, som önskar att hvad sem passerat må få vara opåtalt. . Herr öfversten åberopar sin i instruktionen erhålln rättighet att skilja mig vid tjensten, på ett sätt, sor erinrar om den gamla visan och när man kan all hvad man vill, så vill man ock allt hvad man kan. Imedlertid torde hr öfversten ursäkta om jag hyse någon betänklighet vid trovärdigheten af dess uppgif att uti den för honom utfärdade instruktion att an skaffa en duglig bruksbetjening ,tillåtelse äfven va meddelad för öfversten att emot åtnjutande af I1ö; för året från tjensten skilja den bruksbetjente, som c dess pligter uppfyllde. Jag betviflar denna uppgit intill dess tit. Klingstedt, på samma sätt som jag gjor med bevis styrker den, och just derför att jag be stämdt känner, det tit. Klingstedt aldrig var au rr NNE NNE RES rt ANA TSARENS TEEN RT ADDS IT AO NA NA OOPS a