Aftonbladet – 20 juni 1843, sida 2

— makas lycka. Han kunde offra allt: förmögenhet lugn, helsa — ja, sjelfva lifvet, för sin hustru: skull, men han kunde omöjligen trifvas hemma Han lefde ej, om han icke åkte på en landsväg eller vistades hos en vän; der hemma var de honom så hjertans tråkigt, icke derföre, att han umgänge der behöfde vara inskränktare, än borta utan endast derföre, att det var vhemmav; det lå; någonting obeskrifligt uttröttande i det ordet hem ma hos mig,, och han uttalade det sällan uta en viss suck; borta, endast borta, kunde det var roligt. Detta var ett verkligt karaktersdrag ho den gode majoren, som tycktes trifvas på jorder endast derföre, att presten sade, att der ej ä vårt rätta hemv. Flade majoren ej trott på dess ord, och således, på sätt och vis, ansett sig bor ta, vara främmande, skulle han ej kunnat trifva på vår jord, utan längtat till ett annat lif, d hans bevingade själ kunde göra sina små visite på Mars och Jupiter och Uranus, samt då oci då göra en liten utflygt, till Sirius. Han va således allt annat, än huslig, och derföre e motsats med sin fru, som framför allt älskad bemmet och som i hvarje sällskap, det måtte var så intressant som heldst, aldrig plågades af nostal gie eller hemsjuka. Endast i denna punkt afvekt de begge makarnes känslor från hvarandra; mel denna lilla skiljaktighet krossade deras lyckas brodq och gnagde på roten, oaktadt kärleken blommadi och vänskapen. Huru glad blef ej den goda frun när hennes man återvände från sina exkursioner och han sjelf fann sig ovanligen upprymd i bör jan; ty ovanan vid hemmet gjorde, att han aldri blef rätt bemmastadd på flere timmar; han va munter, liksom han varit på ett främmande ställ