Aftonbladet – 19 juni 1843, sida 2

Det tycktes som hon sett alla lifvets sorger bakom sig, att elt nytt lif skulle begynnas. Sjelfv: hennes kärlek, eller huru vi skola kalla den blan: dade känsla, bon hyste för baron Wilde, blef betydligen modifierad och hon fann, att hon vari nära förderfvet, att hon burit sig mycket oförsigtigt åt och att hon verkligen borde ånse magister Draggel som sin skyddsengel, fastän han visserligen var långt ifrån att vara englalik. Hon var således lugn och glad då hon reste till sin nyg kondition hos major Ankarklo på Björkvik, der hon skulle handleda en flicka af omkring tolf års ålder. Det var en ruskig höstafton då hon kom fram. Hela den stora tvåvåningsbyggnadens front var mörk, utom i tvenne fönster, der ljus obetydlig! glindrade genom de tjocka gardinerna. Det va tyst och stilla på gården, söm i en graf, och Lotta trefvade sig fram genom den mörka förstugan till en dörr, som stod något på glänt och der det lyste eld. Det var köket; och snart stod en glad och fryntlig piga framför henne raed ett ljus, ett par andra skyndade att hjelpa benne lös ur sina kappor och shawlar, som de begge gummorna knutit omkring henne, så att hon nästan tycktes vara en mumie, inpackad i sina bindlar Ändtligen var urpackningen verkställd och der fryntliga pigan lyste henne upp i andra våninpgen, der frun bodde. Lotta inträdde i en sal och pigan gick in för att anmäla henne, och snart derefter kom hon åter ut. Var god och stig in, marisell,, yttrade pigan och öppnade dörren, drog från ett täcke som hängde innanför, och nu stod Lotta inför sin herrskarinna, fru Ankarklo.