Aftonbladet – 16 juni 1843, sida 3

ger och årsräkningar för sent afgåfvos; pröfvade H. D:n skäligt att, med ändring af kammarrätten: utslag i denna del, ålägga Winroth, att i här of van stadgad ordning ersätta äfven 4837 års upp: bördsbrist; och alldenstund, hvad vidare angick bristen i kassörseller utgiftskassan, Winroth, kammarkontorets afgifna utlåtanden öfver Finer: reqvvisitioner å förskott till nämnde kassa, den tillstyrkt, fastän de ieke af behofvet varit påkal lade, derom Winroth, hvars skyldighet det varit att grunda dessa utlåtanden på inhemtad säke kännedom om verkliga förhållandet, kunnat oct bordt utaf de under hans tillsyn stående räken skaper vinna upplysning; samt Winroth, efter de förskotten blifvit af generaltullstyrelsen beviljade med rättighet för Finer, att dem från Rikets Ständers bank på tullverkets räkning utassignera, dess utom åsidosatt sin i följd af föreskriften i bemälde styrelses beslut den 9 Juni 1827 åliggande skyldighet, att först då, när Fincrs räkenskaper utvisade, det ett behörigt användande af redar erhållne medel föranledde behofaf ytterligare lyftning, förse Finers assignationer med den för desammas giltighet erforderliga påskrift, hvilken skyldighet Winroth äfven för den tid af år 4856 hvarunder han i generaltullstyrelsen tjenstgjort såsom förste departementschef, fortfarande sig iklädt derigenom, att han sin kamrerarebefattning, i hvad den med assigneringen hade gemenskap, oafbrutet utöfvat; fördenskull och emedan Winroth, då han lör öfrigt, i stället att, såsom vederbordt, anmärka det de år 4856 meddeldte förskotter icke till förefallne utgilter åtgått, det följande året tillstyrkt ytterligare förskotter och således genom ortsatt felaktigt förfarande medverkat till öfveremnande åt kassörskontoret af de medel, å hvilka den brist uppstått, som, enligt hvad under baansutredningen blifvit serskildt bestämdt, utgör 1837 års kassörsbalans; ty pröfvade H. D:n rättvist, att, med afslag å kammarrältsrådet Winroths vesvär, ålägga honom, att i första rummet godtsöra 1836 och 4837 årens balans å kassörsmedlen. Justitierådet Stråle tillade härvid, det han ansåg Winroths skyldighet att ersätta, bristen i kasörskassan för 4837 jemväl grundas derå, att om ock de till 4837 års utgifter anordnade medel inses vara af kontrollören Middendorff redovisade, å att bristen i dessa medel uppkommit endast senom balansens fördelning på kassor och år, en ådan fördelning likväl ieke kunde verka till Winroths befrielse i denna del, enär balansen uti ippbördskassan för år 41836 i sådant fall måst i jelfva verket hafva varit ökad med den summa, om nu ansetts tillhöra år 18537. Vid den utgång frågan om kammarrättsrådet Vinroths ansvarighet, såsom kamrerare, sålunda rhållit, fann H. D:n något yttrande icke erforras öfver hvad honom kunde till last ligga i senskap af tjenstlörrättande departementschef uner någon tid af år 1836. 732 (Forts. följer.)