Aftonbladet – 16 juni 1843, sida 3

tecknat de ifrågavarande rapporterne. Detta har I i lifstiden vid 2:ne serskilda tillfällen inför ved börande otvunget vidgått och erkänt; och lika li som någon anledning förekommer, att betvifla rikt heten af ett sådant erkännande, lika litet visar möjligheten deraf, att Svensson, om han förklarat öfver advokatfiskalens påståenden, kunnat anföra i gon omständighet, som skulle hafva friat honom fr skyldigheten att ersätta den skada, som af de origt veckorapporterne varit en omedelbar följd. Då nu uppenbart är, att de utaf inkommande s tullkammaren afgifne veckorapporter utgjorde kontr derå, att uppbördstullförvaltaren till redovisning ur tagit alla influtna medel och jemväl skulle tjena rättelse vid inventering af uppbördskassan; så att I veckorapporten upptog mindre belopp än som verk gen under den förflutna veckan influtit, uppbördstu förvaltaren derigenom lemnades tillfälle, att en del uppbörden undansnilla, samt tillgreppet längre tid f dölja och föröka; alltså pröfvar jag för min del rä vist, vid jemtörelse af 4 kap. 42 8 Rättegångsbalk med 48 kap. 4 och 4 SS Handelsbalken, förklara c bör bristen uti 1836 års tulluppbörd i första rumn gäldas utaf aflidne tullförvaltaren J. Svenssons efte lemnade tillgångar. I afseende på kammarskrifvaren Uddens klag öfver kammarrättens utslag, så vidt det hono rörer, fann Högsta domstolen skäl ej vara anför som till ändring deruti kunde föranleda. Beträffande derefter kammarskrifvaren Behmer, y rade justitierådet grefve G. A. Sparre: alt emed: inkommande sjötullskammaren redan under Januari m nad år 4837 afgifvit felaktiga och emot rätta förhå landet stridande veckorapporter, angående de und tiden influtna, men till föregående årets uppbörd h rande, tullmedel; och Behmer, hvilken ifrån 1837 å början haft förordnande, att bestrida kontrollörstje sten vid inkommande tullkammaren, och hvarken b gärt eller erhållit någon tjenstledighet, i anseende ti sin i Februari månad inträffade sjukdom, varit, el ligt 188 S i tjenstgöringsreglementet den 4 Oktobe 18314, lika med tullförvaltaren i nämnde tullkammar ansvarig för beskaffenheten af omförmälta veckoraj porter, hvilka ostridigt hade gemenskap med redogå relsen för den, under Behmers tjenstgöring såsom kor trollör, influtna tulluppbörd, men han det oaktadt lå tit tullförvaltaren ensam afgifva dessa rapporter, uta att dem granska, hvaraf åter följt, att någon anmärk ning vid veckorapporternas förrberörde origtiga be skaffenhet icke egt rum; ty och som, i händelse Beh mer, sin pligt likmätigt, hos vederbörande anmält d fel, som i rapporten förekomma och hvilka, vid dessa granskning och jemförande med uppbördsboken, ick kunnat honom undfalla, sådant otvifvelaktigt föranled en undersökning, som medfört Finers afstängande frå! vidare tjenstebefattning, hvarigenom ock den år 183: inträffade balans å uppbördsmedlen kunnat förebyggas alltså och enär Behmer följaktligen genom underlåten het, att sina tjenstepligter fullgöra, varit i sin mål till nämnde balans vållande, pröfvade justitierådet rätt vist, att, med ändring af kammarrättens utslag, känn: Behmer skyldig, att i första rummet Kongl. Maj:t oci kronan samma balans ersätta. — Justitierådet, grefve Snoilsky deremot utlät sig Beträffande kontrollören Behmer, som först vic 18537 års början tillträdt kontrollörsbefattningen inkommande tullkammaren; så emedan ostridigt är att han i behörig ordning granskat de veckorapporter, som angått sistnämnde års uppbörd hvilka rapporter ock befunnits vara riktiga, samti hans anmärkta underlåtenhet, att jemväl kontrollera de veckorapporter, som under loppet af Januari och Februari månader serskildt afgåfvos öfver medel, influtna för, året 1836, debiterade tullafgifter, kunnat, på sält han uppgilvit, härleda sig från hans förmodan, att han icke hade att skaffa med redovisningen för sistberörde afgilter, utan endast med den, som afsåg debiteringen för år 1837: en förmodan, hvilken, om än origtig och innefattande ett missförstånd af åliggande tjenstepligt, dock icke i min tanke utgör tillräcklig anledning att ålägga Behmer ersätta en del af Finårs redan under loppet af nästpåföljde Mars månad uppdagade balans, destomindre, som det icke må för fast antagas, att derest Behmer anmält sig till kontrollering jemväl af veckorapporterne för 1836 års uppbörd, sådant skolat medföra en ännu tidigare upptäckt af nämnde balans; alltså pröfvar jag för min del rättvist fastställa det beslut, hvari kammarrätten i denna del af målet stadnat. Justitierådet Nordenstolpe instämde i justitierådet, grefve Sparres yttrande. Justitierådet Backman förenade sig med justitierådet, grefve Snoilsky och justitierådet Engelhart med justitierådet, grefyc Sparre. Justitierådet Stråle afgaf följande yttrande: Hyad angår den, utaf advokatfiskalen Printzensköld mot bokhållaren Behmer fullföljda talan, så finner ag väl, att Behmer, al den omständigheten, att ban ir 4836 ej innehaft kontrollörsbefattningen uti inkommande sjötullskammaren, icke, på sätt han förnenat, vid afgifvandet ifrån inkommande sjötullskamnaren af veckorapporterne, öfver hvad år 1837 inlutit, egt laglig anledning, att endast sträcka sin konrollerande åtgärd till de medel, som tillhört 4837 års ippbörd, utan att det jemväl ålegat Behmer att tillse, let veckorapporterne upptogo rätta beloppet af de, ill 4836 års uppbörd hörande medel, som under yecans lopp influtit, enär dessa medel inkommit under len tid, Behmer varit såsom kontrollör tjenstgörande; nen, vid bedömandet deraf, huruvida Behmers häritinnan visade underlåtenhet kan till någon ersättuingsskyldighet eller ansvar för honom föranleda, aner jag, för min del, följande omständigheter böra agas i öfvervägande: 4:0 Alt, efter hvad upplyst är, inkommanda sjöullskammarens vyeckorapporter icke varit, före Behners tillträdande af kontrollörstjensten, af kontrollören ned dess underskrift bestyrkte, och att ej eller de, inder Behmers tjenstetid afgilne varit af honom unlerskrifne, hvadan Bebmer ej kan anses hafva åtagit ig ansvarighet för veckorapportens riktighet i hela in vidd, eller att hafva afvetat, det oriktigbet deruti örefunnits. 2:0 Ått, om Behmer fullgjort, hvad honom i beörde hänseende ålegat, så hade veckorapporterne komnit att innebålla det rätta beloppet af 4836 års inntna madal aAnrh ijiokn dåtr häimnmea hatas on ro RR