Aftonbladet – 16 juni 1843, sida 2

Förslag till kompromissafhandling. Enär inspekto-ls en Grave, som under vissa tider, åren 4825, 1896 lt 827 och 1828, varit anställd vid verken i Norrbotten : ch äfyenledes arrendator af Svartlå hesiman, förment ig ega mot dessa verk åtskillige ersättningsanspråk, afscende hvarå han numera inför Stockholms stads Cämnersrätt gjort talan anhängig, under yrkande deremte. att en kompromiss kunde tillförordnas, för att agligheten af dessa anspråk undersöka och slutligen röfva, samt undertecknad, Staaff, blifvit bemyndigad, tt sistnämnde, af Grave gjorda yrkande, bifalla; så ro, för verkställigheten häraf, följande vilkor öfvyernskomna och stadgade, nämligen: 4:0 Den af Grave väckta rättegången återkallas i illo, och hans anspråk emot verken, liksom dessas ymet honom skola afgöras i Piteå af en kompromissrätt, bestående af en, utaf parterne gemensamt vald yrdförande, samt fyra ledamöter, hvaraf 92:e utses å verkens, och 2:e å Graves sida. Så snart möjligen ske kan, skola ordförande och ledamöter nämnas, hvarefter afhandlingen underskrifyes af parterne. 2:0 Inom en månad, efter det afhandlingen blifvit anderskrifven, skall Grave hafva till den utsedda ordföranden aflemnat sin pretentionsräkning, jemte alla de handlingar och verifikationer, hyarå densamma sig stödjer. Denna räkning, med bilagor, öfvyerlemnas af ordföranden till verkens juridiska ombud i orten, hvilken det åligger, att sina anmärkningar dervid, med åberopade allegater, inom en månad från delfåendet, ordföranden tillställa, och derjemte uppgifva de ersättningseller vidräkningsanspråk, verken kunna hos Grave ega. Ordföranden sammankallar derefter, med möjligaste första, samtlige ledamöterne, hvilka, innan de åtskiljas, böra afgöra målet och deruti meddela utslag. Både inspektoren Grave och verkens ombud skola, under kompromissens sammanträden, vara på stället, för att, om det af dem nödigt finnes, vida:e utföra sin talan, samt meddela de upplysningar, kompromissrätten kunde anse sig i behof att dem affordra. 3:0 Som, för kompromissens beviljande, ovilkorligen förutsättes, att Graves pretentioner skola vara bestämdt uppgifne, så att kompromissrätten må känna de ämnen, hvaröfver -den eger att döma, samt Grave förklarat, att den räkning, han under den 41 September 4833 till för tiden tjenstförrättande Hr justitiekansleren, i anseende på då tillämnad kompromiss, afgifvit och hos Kämnersrätten nu företedt, utgjorde mättstocken för hans anspråk, så skola ej eller andra pretentioner, än sådana som i denna räkning innefattas, vidare få af honom framställas, dock göres, i afseende på granskningen deraf, det uttryckliga förbebåll, att inga andra poster tillhöra kompromissens behandling, än sådana, som ega gemenskap med Graves befattningar vid verken och kunna upplysas af dervid förde böcker eller skriftliga kontrakter. Alla andra pretentioner, sem härröra från åberopade löften eller innebära klagomål emot. de serskilda förvaltare, som vid verken varit begagnade, blifva en ensak, hvarom Grave må emot dem utföra, heldst verken icke böra eller kunna vidkännas andra utgifter. än dem, som, med stöd af lag eller laglig rättighet, kunnat förordnas. 4:o För att bereda Grave tillfälle, att ernå den lagliga pröfning af anspråken, som blifvit honom medgifven, skall icke allenast vid afhandlingens underskrift, honom af mig, Staaff, lemnas ett hundrade (1400) riksdaler banko för resan till Pitdå, utan eger han jemväl att af verkens generalkassa, genom Hr landshöfdingen och riddaren Hedenbergh, erhålla traktamente efter 4 Rdr 46 sk. Bko om dagen, från den dag, han till ordföranden ingifvit sina handlingar, och, till slutet af tredje månaden derefter, då kompromissens förrättning bör anses vara fulländad; bvarförutan honom äfven då lemnas ett hundrade (400) riksdaler banko för återresan från Piteå. Förklarar kompromissrätten, att Grave eger att fordra något af verken, så kommer hvad han erhållit, att, såsom uppburet förskott, vid liqviden afdragas; hvaremot, om det skulle visa sig, att Grave vore verkens gäldenär, ej mindre reseoch traktamentskostnaderne, än äfven hans skuldbelopp, honom eftergifves. 3:o Kompromissrätten eger ej att afgöra de uppkomne stridigheterne annorlunda, än efter lag och gällande författningar samt derpå grundad pröfning, under noggrant iakttagande, att rättvisan bör skiftas med oväld, lika för hvar och en, ehurudana dess vilkor och ställning i staten må vara. Utslaget, ehvad det grundar sig på enhällighet eller pluralitet af ledamöternes röster, skall, såsom en laga kraftvunnen dom, lända till efterrättelse. 6:0 Inspektoren Grave, inseende den fördel, honom blifvit beredd, att, i nu föreskrifven ordning, få sina anspråk emot verken skyndsamt pröfvade, förbinder sig, att, sedan afhandlingen blifvit underskrifven och han erhållit de, såsom reskostnad till Piteå beviljade 100 Rdr Bko, derstädes ofördröjligen inställa sig, i ändamål att de åtgärder; hvilka här ofvan uti 9:a mom. äro fastställda, må kunna till snar verkställighet befordras. Emot detta förslag afgåf inspektoren Grave följande anmärkningar: Anmärkningar vid Hr advokatfiskalen Staaffs förslag till kompromissafhandlingInledningen: Jag har ingenting obytt med några verk), utan en fordran hos deras egare. Vore icke detta förhållandet, så vore icke Kämnersrätten behörig domstol; och jag skulle dessutom, genom underskrifvande af denna punkt liksom erkänna, hvad som också längre fram i projektet antydes, att mina affärer med verken äro oafslutade, det vill säga, att verken kunde emot mig ega anspråk, hvilket likväl ingalunda är förhållandet, då min befattning för långt mera än 40 år sedan upphört, räkenskaperne blifvit aflemnade och ingen talan emot mig varit anställd. Ordställningen i denna inledning kan således icke godkännas; ty ehuru jag medgifvit, att kompromissen får, för beqvämligbetens skull, hållas i närheten af verken, har jag dock icke derigenom erkänt, att det är med verken, som jag har rättegång, utan med deras egare. Uppgiften om den tid, hvarunder de förhållanden inträffat, som grundlagt mina anspråk, är äfven oriktig; ty efter 4898 har, såsom min relation upplyser, åtskilligt förelupit, hvarföre jag nödgas yrka ersättning. Målet är uti den projekterade inledningen således väsendtligen orätt rubriceradt, och det bör uttryckas: att kompromiss sättes, för att slita alla de tvistigheter, som uppstått i anledning af mina befattningar med H. M. Konungens egendomar i Norrbottens län, ifrån den stund, då jag först dertill antogs, tills nu, och