Aftonbladet – 16 juni 1843, sida 1

get att säga henne, lilla mamsell, att hon bör se sig om efter lägenhet. Och ni har vsrit nedrig nog? for flickan upp och bleknade af förskräckelse; och ni har varit ireförgäten uog att först spionera ut oss och sedan berätta allt för rådinnan? Ja visst, min lilla mamsell,, svarade magistern trankilt. Hvarföre gjorde ni det?, Jo se, mamsell, jag bör ej få förebråelser, jag är hermes skyddsengel; hennes skyddsengel är jag. Moagistern hade rätt. Han var den oskyldiga flickans skyddsengel. (Forts. följer.) IEEE — DEN FörstånNDiGE HUNDEN. En kyrkoherde i Toskana hade en hund, hvilken han älskade högt. Då hunden dog, begrafde presten honom på byns kyrkogård. Då biskopen öfver distriktet, som visste, att kyrkoherden var mycket rik, erfor detta, kallade han honom till sig, i afsigt alt döma honom till en ansenlig plikt. Kyrkoherden kände biskopens snålhet. Han begaf sig derföre till honom, försedd med 50 dukater, Först hotade nu biskopen kyrkoherden att låta sätta honom i fängelse, såsom en ohelgare af en kristlig begrafningsorts frid. O, om ni visste, herr biskop, huru förståndig denna hund var, så skulle ni medgifva, att han väl förtjenade att blifva begrafven bland kristna menniskor; under hela sin Icfnad visade han ett serdeles förstånd, men isynnerhet i sin dödsstund.v — Nå, huru bar han sig då åt? frågade biskopen. — bHan gjorde sitt testamente, svarade kyrkoherden, boch då han visste, att edra finanser ej s odo på den bästa fot, så testamenterade han ers högvördidhet dessa 50 dukater, hvilka jag härreed ödmiukast öfverlemnar åt er Biskopen mottog gålvan och ga! utan betänkande presten absolution,