Aftonbladet – 16 juni 1843, sida 1

NT SK FRIEND Diligencen ankommer till Götheborg Lördagar, till Helsiogborg Tisdagar, såmt till Stockholm Thors dagar. ETT ISKTTVETLERETAEK IR EBEDAT ELI ITEKTLNN NE EPANIEN I PARLAMENTARISKT HÄNSEENDE NU FÖR TIDEN. (Slut från gårdagsbl.) Det parlamentariskt-progressistiska partiet bar helt nyss bildat sig. De sista valen bidrogo att rekrytera det; man nämner bland dess ledamöter Hr Cantero, en af Spaniens rikaste och mest aktade kapitalister; Hr Gonzales Bravo, en ung talare, som icke är utan både snille och karakter; Hr Madoz, ett slags affärsvan man, hvars personliga uppförande icke är fritt från tadel; äfven räknar man till detta parti på visst sätt den unge, tappre general Serrano, f. d. redaktörerne af Eco de! Comereio och några andra. Hr Cortina är partiets erkände chef, hvilken plats Hr Olozaga, om han ville, skulle, kunna göra honom stridig. Ingen förnekar denne store diplomat utmärkta egenskaper; ban är troligen den störste talare, som uppträ sedan 4834. Hans uppträdande i tribunen är värdigt, och hans argumentation kraftig — med lätt diktion. Om ban just icke är hänförande, så gör likväl alltid hans vältalighet stort intryck på åhörarne, dem han söker mera öfvertyga än röra. Man har påstått om Olozaga, att han är popularitets-jägare, men detta är ett misstag: det är icke maktens glans eller mängdens bifall! syltringar, utan sin egen framtid, som kan har i sigte. Han är en af de menniskor, som beständigt skona sig, ömsom af alltför mycket och ömsom af allför litet sjelfförtroende. Fam är ett slags Odillon Barrot. Ännu aldrig har rätta ögonblicket för honom varit inne; han förbereder sig alltid, icke för att uttränga den styrande ministern, utan endast för att bekämpa honom. På detta sätt har han under revolutioneps 40 år endast väntat; hans insigter torde under denna tid hafva mognat genom parlamentarisk öfning och erfarenhet, men lätteligen skulle veklighet i karakteren och brist på kraft och lyftning kunna göra om intet, hvad han sålunda vunnit; ty för statsmän, som alltid finna ställningar och förhållanden farliga och mindre bestämda, gifves det nästan aldrig ett riktigt lägligt tillfälle, då de anse sig böra handla. Man kan obetingadt påstå, att han sedan 1834 varit sin rol trogen; derföre har han stannat obeslutsam emellan de serskilda partierna, endast ingått halfva förbindelser, och äfven om han gör gemensam sak med progressisterne, så har han likväl icke helt och hället öfverlemnat sig åt dem. I sjelfva grunden äro likväl hans åsigter moderata. Men med anhängarne af detta parti är han oense; aldrig skola dessa förlåta honom hans beteende i Paris 1844, och de äkta spanska demokraterne tycka ej om hans förnäma manår och fransyska vanor, och just härigenom är han icke populär; men af alla politiska karakterer i landet har ingen mera än han utsigt, att få sig uppdraget att bilda en minister. Hr Sancho, Spaniens sändebud i London, hör ej heller till något parti; han gäller, och detta med skäl, för en skicklig diplomat, äger ett godt hufvud, mångsidig bildning och grundlig menniskokännedom. Han har vetat förskaffa-sig ett rykte såsom sträf patriot, och denna rol lyckas honom förträflligt; men han är för ingen del uppriktig politikus, utan bär kappan på båda axlarne, såsom man säger. Ehuru han visserligen slutit sig till maktens nuvarande innehafvare, är han gernå sedd af Moderados; dessa skulle, om han sökte en portfölj, hvarefter ban, likasom :Olozaga, cj traktar, troligen icke lägga några hinder i vägen. I regentskapsfrågan var han för den meningen, som blef den segrande; såsom Septemberrevolutionens motståndare, anser han framtiden tillhöra de konservative, och närmare sig i sina åsigter till Moderados. Utaf Cadiz har Hr Sanchez Sylva blifvit vald till ledamot af kongressen. Hans diktan och traktan går ut på, att blifva Andalusiens OConnell; också är han; den bittraste och fruktansvärdaste fienden till Cataloniska monopolet, Före sitt inträde i Co:tes, var hans namn icke bekant utom gränserna af hans födelseprovins; han är utan vetenskaplig bildning: imedlertid, fastän han icke äger parlamentarisk öfning och oaktadt sin provinsdialekt, ådrog han sig redan, vid sitt offentliga uppträdande allmänna uppmärksamheten, derigenom att han öppet och kraftfullt utlät, sig öfver dagens frågor. De ministerielle hafva, tillika med hans vänner, medverkat till hans återväljande. Man tror, att han stämmer öfyerens med QOiozaga och Cortina. Således finnes äfven i Cortes en man, som svårligen jåter cenrollera sig bland de stridande partierna ; ty frivilligt har han afträdt och. tagit föga del i de Politiska diskussionerna. Marliani synes helt och hållet fördjupad i statsekonomi och filosofi, och kanske ännu mer i handelsfrägan, hvarmed han oupphörligt är sysselsatt. Han är en af de mest afgjorda försvarare af antiprohibitiva grundsatser, och öfverhufvud taget en upplyst och duglig man, som en dag kommer att spela en roll i Europas politik; han älskar sitt fäderneslana framför allt annat. Hu!vudmannen för de rena progressisterna, elle: de, som utan att vara republikaner, kysa fullt omlig RESET RON ER STLTE TIS ITASEY TF LYY TISKT DERE sea RA ;)get att säga henne, lilla mamsell, att hon bör s