Aftonbladet – 15 juni 1843, sida 2

ER — Snillrikt i sanning,, yttrade baronen, men ni finner likväl icke allt det tryckande i att vara af en gammal slägt; jag ör Gudi lof lyckligare, ty jag har sjelf afkastat bojorna och har derför att tacka en ädel far, som handledt mig på den bana han sjelf vandrat med stadiga steg, på dygdens törnbeströdda stig. Är dygdens stig så törnbeströdd? frågade guvernanten, som äfven mot baronen ej kunde låta bli att hänga sig vid ord, vär den så törnbeströdd, det är illa för den, som sticker sig då han går rakd vägen.n Ja ni har rätt, för min vördnadsvärde far har den ej varit törnbeströdd, hans glada ålderdom är-derpå ett bevis,, sade baronen något förlägen; ni borde känna min far, mamsell., Ack ja, jag känner honom genom hans ädla handling mot min bror. Vi lemnade honom värdet af allt vårt silfver, för att i ett afseende afbörda vår eviga skuld.n Jaså, Di har betalt ? frågade baronen temligen förundrad, ty han kände ej en bokstaf af hela historien, men han fann sig snart och fortfor: men det var så litet vi kunde göra för honom — dock mamsell, vågar jag bedja er att få helt enkelt säga Lotta, man kallar ju er vanligen så? två vänner böra ej vara främmande för hvarandra., Nej herr baron, kommerserådet skulle få underliga tankar om mig, om baronen en månskensqväll i ensligheten, som vi här gå i parken, hade börjat kalla mig vid dopnamnet, nej herr baron, låt det vara.n Men mamsell, sade baronen, om vi blott då vi råkades ensamna kallade hvarandra för du — Nej herr haron, det går ännu mindre an, jag