— Uti de sednaste tyska tidningarna berättas från Italien, att den helige Januarius, Neapels skyddspatron, 1 sistl. Maj månad åter visat sitt bekanta underverk, som försökes två gånger om året och består deri, att en prest frambär för den knäböjande folkhopen en glasflaska, innesluten i en glasbalong, hvarvid i den inre flaskan synes ett stycke stelnad blod, som förmäles hafva tillhört helgonet. Sedan nu en procession blifvit hålien jemte en messa och böner till belgonet, ser man vanligen, att det stelnade blodet börjar rinna i flaskan, hvilket anses såsom elt godt förebud; men någongång händer Iikväl att det uteblir, och då förutspår man stora olyckor. Hela denna religiösa akt tillvägabringas, såsom man numera väl känner, genom ett ganska enkelt konstgrepp, och är från början till slut ett taskspeleri; men imedlertid har presterskapet deri eit mäktigt medel att verka på den vidskepliga hopen. Också erfar man i afseende på detta, likasom alla andra dylika påfund, att de verldsligt maktegande, som egentligen borde sörja för folkets upplysning, i stället göra ett med presterna och söka underhålla okunnigheten och mörkret. Hos oss skall hvar och en utan tvifvel finna det karakteristiskt, att midt i den så ofta omtalade 49:e seklets upplysning läsa i tidningarna, hurusom konungen och drottningen af Neapel vid det sednast omförmälda tillfället med stor ståt begifvit sig till domkyrkan i ändamål att visa sin tacksamhet för det ådagalagda underverket, och för de flesta skall vid vårt afstånd från skådeplatsen, taskspeleriet synas så plumpt, att man ej rätt kan begripa, det någon låter sig bedragas deraf, och att äfven de bildade klasserna kunna befordra förvillelsens vidmakthållande. Men huru mycket annat finnes icke inom sambhällsinrättningarne oss närmare, som är nära nog af samma egenskap och som likväl får passera oanmärkt den ena mansåldern efter den andra; ja! som det till och med skulle anses för ett helgerån att wilja belysa med förnuftets eller vetenskapens fackla. Orsaken till allt detta ligger helt simpelt deruti, att inom alla länder finnes en mängd personer, hvilkas intresse, tröghet eller rädsla för alla förändringar föranleder dem att försvara den falska satsen, att mängden af ett folk bör hållas i okunnighet, om det hela skall bestå, och som icke kunna tänka sig möjligheten af religion utan samband med vidskepelse. Underhållandet af tron på den heliga Januarii underverk är således, om man närmare tänker på saken, endast ett enstaka fenomen i den gemensamma, sig så kallande konservativa riktningen, ehuru ett ibland de mest massiva, och säkert saknas också här i landet icke de, som skulle önska ganska mycket, att den andliga och verldsliga oligarkien härstädes hade något sådant att röra sig med. ER — Svenska Biet har en serdeles lycka att hitta på stora och otroliga sifferuppgifter när det gäller Amerika. För någon tid sedan läste man der af en insändare, såsom våra läsare torde minnas, emedan det anmärktes i Aftonbladet, att i de Amerikanska städerna, under loppet af ett år, om vi ej minnas orätt, hade inträffat femhundratusen bankrutter, för hvilken uppgift Biet väl sedan skämdes litet, men utan att ändå riktigt återtaga densamma. I dag läser man uti en not till en ur Finlands allmänna tidning hemtad artikel om fattigvården, följande: I Amerika — detta af frihetssinnel så högt beprisade land — utgöra de årlina fattigutgifterna en sjettedel af jordens värde. a nn OR AT er RE